Helsingborgs-Posten – 22 maj 1861, sida 2

Pensionären. SALH ar II... (Foris fr. nr 57.) IV. Och om äfven först, i lifvets sista stunder, den otacksamme älsklingen med kärlek och förtroende skulle luta sig till det bröst, som har andats allenast för hans väl — är det ej en ljuf, en skön belöning! M:llBremer. Vill du ha jorden till en helgedom, Så tacka Gud, och älska, och var from! Adlersparre. En sjultonårig flickas öde är sällan ohjelpligt forloradt. Har lynnet blifvet angripet af svårmod och hjerlat bortvändt genom flärd och verld från sin naturliga enkelhet, så kunna de båda, då en god ande står vid den olyckligas sida, åter upprättas. Fru M. var den skyddsengel, som troget omgaf Hilma, och hon hade fast föresalt sig att icke uppgifva hoppet om sin systerdutters moraliska förbättring. Hon ville sträfva derför, hon kände sin redliga vilja och äfven hvad eu sådan sormar, och det öfriga anförtrodde hon åt Gud. Till en början låt hon Hilma npphöra med il medicin och endast dricka varm getmjölk illa morgnar. Hon undvek att tala om anedningen till dot djupa såret, men den interliga ömhet hon visade Hilma var den balsam som hon sakta lade öfver detsamma. Ålla aflnar. och äfven oftare, läste Eva och ru M. skiftevis högt; då valdes vanligtvis