Helsingborgs-Posten – 22 maj 1861, sida 2

bort när den ej underhälles, men de bättre, de ädlare känslorna stanna qvar. Ännu en höst, en vinter och en vår, och Hilma var frisk till kropp och själ, hade återvunnit sin färg, och inhemtat mången kunskap, som hon ej under sin lärotid förstod alt sörskassa sig; hon såg sig vara älskad af sina omgifvande, älskade dem varmt och innerligt tilibaka — och Gud öfver allt annat. Hon var känslig för naturens skönheter; road af arbete, med ett ord hon hade blifvit barn igen — barn i ordets vackraste bemärkelse. Fru M., som ansåg resor under den vackra årstiden såsom det ädlaste och bildande nöje, för ungdom, styrde nu kosan åt de södra traklerna, då hon ämnade taga vägen om Småland, för att inträffa i Skåne, och derifrån segla till hufvudstaden på Hinsiden Sundet? Hilma och Eva sunno resan serdeles angenäm; alla vackra minnesrika ställen blefvo herbergen under vägen, och efter en temligen långsam färd, hamnade man slutligen för några veckor i Köpenhamn. (Forts.)