medverkat till utförandet af allehanda intriger. I de societetsspektakel, som fortfarande gass inom pensionen, var Hilma första aktrisen, och utvecklade hon i denna genre en ovanlig talang, hon var vacker, myc ket va cker, behagsjuk och nåbbig; unga karlar roade sig att ännu mera upplifva hennes koketteri, och funno ett stort nöje i hennes ofla qvicka svar. Med en alltid väl försedd plånbok egde hon tillfälle at förse sig med alla möjliga lyxartiklar, och Hilma R. var den modernaste och elegantaste flickan i Göteborg. Af de många ämnen uti hvilka hon inhemtade undervisning, hade hon blott i tvenne gjort märkbara framsteg, i fransyska språket och ritning samt målning. Vanan alt på det förra utföra sina theater-roller hade förvarfvat henne ledighet att uttrycka sig på detta språk, som hon fullkomligt väl förstod; men saknande all gramatikalisk kännedom af densamma, var hon ej mäktig att skrifva en enda fransysk rad korrekt; hennes teckningar och målningar voro utmärkt väl lyckade, den enda sysselsattning som verkligen roade henne. Löjtnant Edvard G., vid Göta artilleriregemente, en ung vacker karl, med sattig, hadv 1—7 gifvit lektioner i målning och ritning uti fru Kladdins pension. En ömsesidig böjelse förde Hilma och honom närmare till hvarandra och under lektionstimmarne, som voro Hilmas ljufvaste stunder, praktiserade han mången biljett i hennes knä, och hon förstod alt på ett skickligt salt återlemna sina svar. Handtryckningar och blickar vexlades; Hilma saknades en timma hvarannan dag, hon berättade för sin lärarinna och kamrater, att hon händelsevis lärt känna en gammal fattig gumma, till hvilken hon ställde sina besök.