dessa dagar til Wendes ariilleriregementes barnffolesfagfa donerat 500 rdr rut, hwaraf årliga råntan kommer att enligt serskilda bes stämmelser tilldelas twenne gossar som wid skolan erhålla underwisning. — Lekiorn mag. S. G. Cavallin är af h. h. ephorus förordnad att under ledigheten förestå rektorsembetet samt tegementspastorn mag. M. C. Herrlin, med eget begifwande, att förestå en ledig lektorsbestallning wid härw högre etes mentarlärowerk. (Chr. BL) Wisby, I Gotlands Tidning berättad den 2 maj från Wisby: H. K. H. prinsessan Cuz genie lärer wara att hitförwänta den 6 juni. Platsen, der prinsessan ämnar åt fig läta upps föra en bostad, berättas nu wara Ddiftnitift bes stämd nedanför Nygård i Westerbeide, i när: beten af Högklint och 3 mil från Wisbv. Ritz ningen till byggnaden är uppgjord af kapten Es delberg i schweizisk stil. Eskitlstuna. Såsom en stor sällsynthet oms talad att en bwit stork (Ciconia alba) den 25 i förl. månad warit sedd i Tumbo forfen. Denna fogels nordligaste wistelseort år egents ligen Skåne, och har, få widt fåndt år, aldrig förr warit jvnlig i Södermanland. —— Antingen — Eller. (Ur Malmö u. Alleh.) Ganska wanlig år den föreställningen, att en riktig: liberal tidning bör sta i sändig oppoz sition till regeringen, äfwen när denna någon gång råkar av i werkligheten wara mera fris sinnad än sjelfwe de liberale particheserna. Med myndigheterna, både högre och lägre, bör ens ligt mångas förmenande en fädan tidning lige ga i ständig frejd, och om ocfå ide skälig anleds ning skulle finnas till anfall bör man fintligen sofa nägon dylif, med ett ord man bör göra opposition för oppositionens skull, äfwen når det icke sker i frihetens werkliga intresse. Man fon emellerlid lätt inse, att en sådan liberal press skall förlora en stor del af sin betydelse genom sitt ständiga och obefogade förkättrande af snart sagdt alla regeringens och myndighe: rernas handlingar. Äfwen når den någon gång med största befogenhet angriper fribetsfiendilidå åtgärder, förlora anmärkningarne till för: sta Delen sin udd genom det wanliga ständiga fältet, hwaraf en upplyst allmänhet redan blif wit uttröttiad. Om den liberala pressen werk tligen skall göra skål för namnet oc) uppnå det anseende vd berättigande fom tillfommer dens samma, måste den göra råtnvija åt alla upp: riftiga frisinnade sträfwanden och medgifwans den, de månuutgå från hwilket håll fom helit. Alla må. forteriintresTen, huru fåra de för öfrigt än må wara, böra lemnas å sido, når frås gan gäller hela fosterlandes wål. Man bör icke obetingadt swärja något partis fana, utan ontra sig sjelfständigt och oberoende, pröfwa allt och efter bästa förmåga förorda hwad godt och nyttigt är. På detta sätt skall den liberala presfen winna en lyftning och ett anseende, fom den ännu till största delen safnar. Det år med nöje wi funnit dessa åsigter framställda uti (Sjörheborgå Handelis och Sjöfaris: Tidning i en wål skrifwen uppsats, fom wi här nedan meddela: Autingen — Eller: Antingen konservativ efter liberal, antingen en deciderad anhängare af en regering eller en lika deciderad motständare, d. w. s. antingen ministeriell eller oppos sitionsman — det är alternativer, fom wisfers ligen under wissa tidsförhällanden äro oUNDs gängliga, under sädana tider nemligen, då en nation bildar sig i upräglade partier, hwilka ej wilja weta af någon försoning eller för. medling, utan hafwa ingen annan uppgift än att slå hwarandra till jorden. Wid en sådan tidpunkt mäste äfwen den fredlige medborgaren raga sitt parii, ställa fig på den ena eller andra sidan, uppoffra fin egen åsigt, der den i någon särskilt del afwiker från partiets, för att ide werka splittring i sitt eget läger, och lIpda de ledandes ordres; ännu mera då hwar och en, som i större eller mindre mån blifwit kallad att intaga en plats i det offentliga lifs met. Sådana tider äro doc lyckligtwis ide alltid för handen. De finnas ej, då en nation utan (wi rare brytningar fortgår på uwecklingens bana; då de skiljaftiga åsigternas mån dock äro enis ga i afseende å målet: fäderneslandets walfärd, och då man hos hwarandra erkänner dens na goda wisja; då inger lifoöfräga så frame träder, att Partier måste bilda fig omkring dens samma, eller då äfwen andra stora frågor framträdt, hwilka draga till sig anhängare fran de fordna parti grupperingarnes båda sidor; då regeringen sjelf ide befänner sig till något git wet parti, utan handlar ena gången efter det ena och den andra gången efter den andra af de eristerande partiernas åsigter. Under en sådan sakernas itällning är det icke möjligt, ån mindre nödwändiat att ställa sig på den ena eller andra sidan, t. er. i jur förhåis lande till regeringen, utan måste man wål då bedömma hwarje handling för sig, med bifall till hwad man anser wara utfördt rått och rif: tigt, och med ogillande af hwad fom år gjordt i motsatt anda. Så blir man än ministetiell, Än oppositionell, allt efter de handlingar man har art bedömma. Euligt wår uppfattning befinner fig wärt eget land för närwarame just i denna stållning. De politiska frågorna bilda wäl änau vartier, men likwäl föga utpräglade och, hwad båttre är ice särdeles fiendiliga mot hwarandra. De, fom sta på olifa politiska sidor, mötas dock ofta då det rörer de sociala frågorna, hwarest de, som nyss stodo mor hwarandra säfom politiska ans tagonister, samwerka såsom liktånkande, od twertom. Der har till och med uppstått en politisk frås ga, fom wållat en liknande omflyttning i den gamla partigrupperingen, nemligen den Norska, der man fett generalsfonfervariva och liberala ställa fig såsom en man på samma sida. Och sjelfwa regeringen utgör ett ganska troget uttryck uf denna ovinionernas ståndpunkt. Der finnas bäåde kon ervativa och liberala elementer, men båda synas wara fullfomligt eniga i allt hwad som rörer den nationella frägan. Nu skalle man, under sådana förhållanden, werkligen råfa i et: dilemma, derest man blefwe ålagd att antingen ställa sig obetingadt på rer geringens sida, eller stalla sig i opposilionens leder för att undwifa wanryftet af fFentidberal. Och hwilfetdera jkall man då göra ? Skall man opponera sig mot denna samma regerings goda hållning i den Norska frågan — der man helt och hållet gillar regeringens politif? Eller mot dess konseqventa frihet i handel och nåringar ? bemödanden för winnande af Eller mot dess da trupper od) ariilleri, befrämHjande af kommunikationsanstalterna? Eller mot dess uppfattning och derpå grundade handlingar med afseende å rikets financiella ställning? Eller mot def många handlingar i öfrigt, hwilka åro ingenting annat än hwad de liberale i åratal påyrkar? Skall man åter obetingadt gilla handlingar såsom biskopsutnämningen i Weriö, tilfätmins gen af sekreterareplatsen i ftatiftiffa byrån, els ler hwad annat, fom i samma riktning kan komma att uppenbara sig? i Men lyckligtwis behöfwer man ide destämma fig för någotdera af desja allernalleer. Man förbehåller fig helt enkelt att äga sist omdome fritt för hwarje särskilt fall, alldeles fom wid bedömmandet af de meningsyttringar, som uppe stå t. ex. inom tidningspressen. Der hander det ju, att man tänker lika med en ten fega och med den andre i en annan. Man fan iu då ej annat än biträda än den ene, an den andre, allt efter ämnets beskaffenhet. Och allt detta har aldrig wällat oss någon förlägenhet, ån mindre bragt of i något di lemma; det år twertom den lugna och såkra ställning, som man alltid fan bibehålla, da man wet hwad man will och ärligt säger hwad man tänker. ——— Utlandertr. 3 den preussiska deputcrade kammarens måns dagsmote war irtberre v. Viuckes interpellatton först vå dagordningen. V. Viucke uttalade fiit missnsje med att ide era enda sramstaende med: lem ar underbuset, vmwarfen Disracli elter en Mancheuerman, bade tagit till oroet för Preusfen, för hwuket endast den obscure mr Scully framträdt. Friherren uppräknade hwad Eng: land war Preusfen skyidigt, fom bade siatt wid dess sida I friget rörande panska arfsföljden, I siuariga friget oc wid Waterloo; Lord Russ jells note fallades unverturent, och förflaras des, att England mera bade bebor af en allt ance med Preusfen, än Preussen med Enmgland; ty bar England en sjömalt, bor Picussen en tondthär, od Engtand ma bebjerta ordsprafet: uSHögmod stär för fall. Detta ufbördes uns Der lifliga bifalssyuringar. Friherre von Swlciz nig tackode interpellamen och förklarade fig wåra af lifa tanke med bonom. Utvifesmints tern upplaste en längre depesch, af den I Paj, till preussiske ministern i Lendon, bwarpå ban slutade med den förkloaringen, att noen war i söndags illlställd Lord Palmets:on. Amcrika. i Newyork d. 25 apr. Till Wassington har i går ett regemente från wåra Harrer och ett från Massachusetts anlandt. Förbundsregerin: gen bur lättt uppfordra atskifliga orter, att färs emedan bunvudfraden ar botad. Sasom hvar vå en dylif auhällan, var guvernören i Tennessae lemnat en offlås ende swar, och förflarat, att det wore bättre att lata 50,000 man utrycka mor Norden. Antalet af trupperna i Wasbington uppgtfwas tuå 6.000 man. Med provianteringen fer der illa ut. Alla offentliga byggnader äro barricaderade. Mit Beduregard star med 6000 man i nårheten af Wasbington, tyckes wara ett ogrundadt ryfte. På en anhållan från Maryland, alt Lincoln må gifwa contraorder, med afseende på trups vere genomtag genom landet, bar ban swarar, att trupperna behofwas oc) skolart warsta fall tåga derigenom; ty, säger ban, de funna lika litet frypa under forden fom flyga genom luften. J Perrysville stå 1600 man pensylvanissa fupper, hwilka siola, På general Scotts befall: ning, inffeppa fig till Annapolis, Trupper äro stickade til Baltimore, för att återssälla de af rebellerna försörda bryggorna. Statens futtmältige i Newyork, var under botelse af Araff, säsom för landssörräder), förs bjudit de fydliga staternas innewänare, att uts betala några penningar. Vord Pyons skickade, i dag, ett bud med des vesder från Washington till Newyork, men då belsamma ide finde passera Baltimore, mäste der aterwånda med oförråttadt Ärende. 3 Bouon utrustas ifrigt krigsfartyg. Der, sayom ofwerallt i norden, är man nu mydet trigitt stamd. Den 21, d. m., bafwa 4 siora angare ofgålt Med trupper till Newyork. Ett angrepp är tillämnadt mot fort Monroe, sajom bet förmäles från Virginien. Den 22 d:os befunno fig t Floridas hamn 8 krigsskepp, afsetda, sasom man förmodade, att understödja sorte Pickens. Från Reworleans förmäles, att 1,500 man från Tunnessee woro På wäg, för art fammans traffu med sydliga förbundets trupper. Seward larer bafwa sändt en note till spanska gefands ten, owaruti ban protesterar mot den spanska erpetuionen till San Domingo. Åssfkrifter af vrotejten aro meddelade det britiska och franfys ffa gesandtskapet. Ä Daumark. Genom ytterligare bidrag till Fredriksborgs slons ateruppförande i April 1861, uppgår nu summan titl 300,213 Rbor I mt 12 ff Telegra mem er. Londou d. 7 maj. (Privatkorrespondent till B. H) J underhusets möte d. 6 förklarade lord John Russell, att den engelska regeringen, i anseende till kronjuristernas betänkande har beslutat att inrymma de konfedererade sydliga amerifanska staterna alla de rättigheter, som enligt folfrätten tillfomma en krigförande makt. Paris d. 7. Den franska erveditionen till Hue är uppskjuten; general Montaban har wåndt tillbafa till Frankrife. Den i Rom cire kulerande petitionen om fransmännens aftåg år, försedd med flera tusende underskrifter, Öpvers lemnad till den franske gesandten, hertigen af Gtamont. — Holland har för afsigt att emans cipera slafwarne i sina kollonier och att gynna kinesiska inwandringar. — I Ungern har man börjat med wåld indrifwa skatterna. Pesth d. 5. Ladislaus Telecki bar skjutit fig i natt. — Landidagsmötena äro af denna anledning uppskjutna tills vå måndag. Enligt ent telegram från polska gränsen till BS, fortfara i Warschau de lagliga uns dersöfningarne och arresteringarne. J anledning af den förestående ryska päskhögtiden, äro milis tåra förhåltningsreglor träffade. upplanterade framför Kathedralkyrkan. 2 Cbefen för den franska ockupationskospfen i Sorien, generat Beaulfost dHauwoul, har tills stasli in regering en rapport, hwaruii situationen ffilovas med de mörkaste färger, likasom generalen med bestämdhet yttrar sig mot utryms ningen, vå grund of de faror den skall hafwa till följd för de christna. Hebe berättar såsom tillförlitligt, att den Kanoner ä anoner äro,