Helsingborgs-Posten – 3 maj 1861, sida 3

dan början af 1859 års rifsdag måst lemna fältet. Efter intagna förfriffningar uppmanas des wi af Blande att gå in i istora festsalen, dit jag fördes af honom, men wäl inkommen dit blåndades mina ögon af det eldhaf, som der mötte mig, femte den erposition af taflor wår älstlige wärd der hade föranstaltat. Som jag förlagt mitt exemplar af katalogen, will jag ur minner, få godt jag fan, berätta hwad jag säg i detta med ljus och blommor tikt prydda rum: . Taflan m.r 1 föreftålde ett föredrag i natios nalckonomien, introduftionsstyke af artisten R. Ditzinger. Hr 2. En grundlag i rödkrita, af artisten J. G. Garlen, N:r 5. Gu referwation, kopia, särdeles lyckad, af artisen Rosenqwist af Akershutt. N:r 10. Stilleben af artisterne (Cedergren, Los vön och Rinman. R:r 15. Nyttan af hög tull på utländska tändstickor och låg dito på ältiksprit. Pennritning ar artisten Lindeström, fom troligen neds lagt mycket arbete rå caflan, ehuru den på långt når ide tillfredsstälde de mattligaste ans språf. . N:r 20. Den politiskt tropiska wärtligheten vå hinsidan fjellet. Fanta sistycke af Blanche. Ac, hwad den taflan war wacker! SÅ wacker röd farg bar jag aldrig ens anat. Jag kunde fnappt wånda mina ögon från den och Blans ches ansiqte uttryckte belätenhet med arbetet. Mee 21. Den politisk torjtiga wärtligheten i Swerige. Äfwenledes ett fantasistycke af fams me artist. Hade han på den förra taflan anbragt wackra och warma färger, få må Gud welta att ban på denna ordentligt slösat med de mejt fula och falta man fan tänfa fig. Hår fsunnos bara idel tistlar och törne samt en stor hög kijelstenar, på hwars spets låg en knappt märkbar äfta perla. Å:r 35. En altningsdiudande majoritel. Miniatorslycke i reformstil af artisten Aug. Sohlman. Nompositionen syntes mig något tillyrad, och färgerna wero sktikande. Yt gick i rödt ych blå. N:r 39. Ja och nej och nej och ja eller öjs vertygelsens maft. Wägstycke under ledning af —a, ulfördt af dilettanser. Dessulom hade, Blanche owetande och hos siom bestämt till förargelse, erponerats en ta fla, om, naturligtwis ide upptagen i katalogen, för estallde en rik man, ätande wid ett luculliskt ord och bespisande de fattige från kojorna på nalmarna med demagogisk wältalighet. Deus a tafla war särdeles wål ulförd och wisade onstnärens förwånande talent att sätta sig in båda fina förchafwanden. Af samma målare anns äfwen en annan tafla, kallad: Poputas hetsjagten. Begge dessa taflor klandrades på et högsta och förewijaren uppbjöd hetla sin örmåga atirafleda uppmärksamheten från dem, ren ban misslyckades. Yta woro wi skadelystne. (Rupl. ) —— — — — — :: FS