Helsingborgs-Posten – 3 maj 1861, sida 3

och stora sinnesskakningar, icke förnam en enda ton, ett enda ljud. Allt omkring honom var i dag ljudlöst, tyst och öde. Han hade hvarken hört instrumenternas slämmande eller publikens applådor. Men i honom ljödo tusende underfulla stämmor, sin musik, hvari han utifrån icke förnam det minsta, återljöd for hans inre öron med sina vexlande rythmer, sina upphöjda melodier och sin djupa sullhet utaf tankar. Den gaf honom lust och frojd, förtviflan och smärta, allt efter dess vexlande tonsatser. (Forls.) — k—-— — W— C