Helsingborgs-Posten – 3 maj 1861, sida 3

han älskade henne mera än sitt lif och wille bewisa det mi strid mot tolf riddare, men hon wille ej höra det, utan snystade och klagade Om du hade aldrig få liten gnisla fäårlek till mig, wågrade du ej min bön, uian föltade ett lecken på din hjelm. Med desfa ord skyndade bon bort och slog igen dörren efter sig, lemnande Polephem ufanför den tillsluma dötren. J detsamma smanrade strumpeterna ; balft meds samlöst tog riddaren Pen guldbroderade toffelu, hwallen den sköna uprretade i hast förlorat, fästade den på fin hjelm och sfondade iu på stridsplatsen. Hår trädde hårolden emot honom: Stalter du dig under spiran eller under wafkopsstafwen Älnder toffeln ! repade han, sprängde fram på stridsplarsen och börs jade en ridoarelef, fom man före aldrig fet och hwaras seger wanns, då fejfareng syster egenhandigt gaf honom priset — ett Auldbros deradt skarp. Under det hon bangde det öfwer hans stuldror, hwiskade hon til honom: Sör riobare! ni stluller er hwarken under fejsaren eller påfwen, er förmår ingen man besegra; men, under tofreln stär ni lifwål Hwad bon fakta iglhweskade honore, omtalades fuart i hela lan. Det, opv det warade ej få långe innan man fick erfara an flera hjellar erfände loffelns hera rawålde ån äde shjirans Åt hjA