. 2 OOr8eAQ ——— Norge. — I norska Aftenbladet läses en upprörans de skildring om de stora emigrationer, fom i är sko. la ega rum från Norrige, förorsakade af en i de nordliga provinserna rådande stor penningenöd och arbetslöshet. Tidningen fåger : Unvandringen till Åmerifa, fom under de föregående goda åren nästan upphört i öfra Thelemarken, har efter de 2:ne sista på hwarandra följande nästan totala misswertåren nu antagit större dimenstoner än nägonsin. Just i dessa dagar äro wägarna fulla af skaror af familjer, hwilfa med outsäglig möda börja den långa wandringen ned till Skien, derifrän 4 utwandrarefartyg i medio af denna månad stola öfwerföra ca 1,500 emigranter till Quebec. Dessa uwandringskaravaner hafwa ftåd. fe samma sorgliga, stercotypa fysiognomi. På en kärra, sullpackad med allahanda saker, sitta ett rar mödrar med fina dibarn i ffötet eller ock den alderstigna mermodren, under det ett bar något större barn fitta instufwade wid Des rag jötter och en halfwuren pojfe kastat fig, nött af den unga wandringen, der bak på hosäcken, för an der söka den hwila, fom en i märjmutfen och källossningen guppande kärra kan erbjuda. Bakefter flytmingslasser följer ger na mannen, under det de större barnen gå i spetsen för täget, otåliga öfwer den längsamma och beswärliga resan. Den fom warit wittne till de: dinpa allwar, den tunga befymmerfulla blid, fom nästan altid farafteriserar um instone de äldre af unvans drarne, han skall nog betänfa fig, innan han instämmer i det wanliga ffrifet om deras låtta sinne, fom lemna hemmetls härd. Oc will man råda dessa landsmän handen till afsked och önffa, att Herran måtts wara med dem vå derag långa wåg, då skall man fåfert fe en tår I det träfwa, fårade ansigtet, och erfara att det år med fruftan och nviftande hopp fom dessa mån och qwinnor, trötta af att kämpa mot en barfö tatur oc oftuktbar jordmon, föfa en annat )em, der de horpas båtte frukter af sitt arbes e för tig och barnaskaran. nn —