—— — Fastän Garibaldi genom att förklara den franska armeekorpsen i Rom såsom fiendtlig, troligen icke menat dermed annat än, att de franska truppernas närwaro är det enda bin-. dret för Italien att lomma i besitnina af fin naturliga hufwudstad, har lifwäl erdictatorns oförsigtiga ymtrande wäckt owilja i Frankrike, hwilken äfwen uttalas i officiella bladen, De reaklionära upprorsförsöken, den sednare tiden, i de neapolitansta provinserna, sägas nu wara utan betydelse, och endast bafwa förfirifs wit fig från hempermitterade bourbonska soldater. Man tror i Paris, märkligt nog, på ryftet, att prins Napoleon utfordrats af Hertigen af Aumale, och att prinsen skall hafwa emotiagit denna utfordran. Med afseende på polska upproret har man nu fått flera underrättelser, bwilka kasta ett klart ljug öfwer den ryffa regeringens bällning. Det är nu otwifelaftigt, att regeringen redan flera weckor, innan upproret utbröt, bade wesftap derom, och att den eftergifwenhet, fom i början wisades, allena härrör: af den omfändighetren, att trupper ej funnos tillräckligt nog i fonuns garifet Polen, Flera weckor, innan orolighes terna började, bade de till Polen bestämda trup. perna fått marschorder och i ilmarsch begifwit fig å wäg till deras respectiva bestämmelscorter. De truppmassor, som woro i Warschau wid furstekongressen, hade nemligen sör längesedan dragit bort, och der fanns endast i hela fonuns gariket små garnisoaer, bwilka icke kunde ut: rätta något. Nu, då alla dessa trupper kommit till Polen, går den ryska regeringen mydet aromt till wäga mot de olyckliga polackerna. Nu fall bela Polen snart wara ockuperad af militärer, då den 3:oje ryska armecforpfen nu brutit upp dit, från Volhynien. Underhandlingarne med Zamoyski och Lavinsky lära strandat, och det beter, att den förstnämnde ämnar resa till Paris, sör att anmoda kejsare Napoleon, att medlande uppträda.