Helsingborgs-Posten – 22 april 1861, sida 2

— A— r —— Den krigiska stållningen hos Su: ropas stormakter. Forts, fr. nr 39.) Mindre än England i ätnjutande af Euros pas allmänna deltagande för fin sjelsständighet är Jtalien. Hastigare än de dristigaste förs boppningar kunnat ana, bar tetta i politiskt hånsceende olyckliga tand fommit nåra en enbet, fom hittills endast ansetts fom en dröm. Förs werfligandet af denna od) ätnjutandet af den billiga, naturliga rättigheten alt bestämma om fig sjeif sones alltmera winna Frankrifes bis fall. J sädan båndelse år enighet det enda, fom sorfwas för urpfösraadet of en italiensk siatsbyggnad. Men bwitken omätlig fordran är icke enigbeten mellan en mängd stater, wane att wara fristäende, oc hwilka aldrig känt fig fås fom ett gemensamt folf? Hwilfen swärighet att bär förekomma partier, kastningar mellan silda wijjor, ätergängar i gamla fogaingar? Det är ocksä häruppä, fom fienderne till den nya itallenska friheten, och bland dem främst ÖOsterrike, förtröfta. Otyckligtwis stär odså frågan om Venetien mellan Jtalien och Osterrike. Ensamt fon naturligtwis icke Italien fränrycka Österrife detta cyrbara italienska lande skap. Endast med Franfrikas bjelp kan det ske; men Franfkrikes hjelp innebär möjligbeten ar ett europcisti fin, emecan det öfriga Tyskland pöjligen fal förmås, ide af deltagande för Önerrifes Jiolienska besittningar, men af fruftan för Frankrikes wärande maft, att deltaga i striden. Lockligast för Europac lugn wore, om Osterrite funde förmäs att mot en summa pers ningar, fom det i sitt finansiella betryd få wal behofwer, afftå Vencrien. Den vå för ÖOfter: rike uppfommande militåriskt swagare gränsen mot Julien fon, saso förut dlifknii anmärft, aldrig wara et förnustigt skat att wid Tyslland fästa en få otyskt och aflänset land fom Bener tien; att stycka en national tel, för att gifwa en granne en starfare aräns, år att sätta det mir lnåra öfwer wennisiofulturens bögre fordringar. J alla fall följer denna swagare gränslinie ut: med Tyroleregränfen, Puslerdafen, Karniske Als perna och Jsonzo floden, som från dem nets saller i Venetianska bugten, wester om Triest. Huru mårga länder bafwa ide wida swagare gränser, crempelwis Preusfen 7 För öfrigt f. n dt ifragosatta:, om ide Tyskland blefwe rita säkrare styddart från italienska sidan af ett frit oh enigt Jaalien än af ett swagt od stockadt. Det serare Italien, få länge det ej eger Bes netien, skall asltid bafwa bebof of Frankrife oi ligga i dess hand, samt derföre nFenomslåppa des; armåcr till ett anfall mot Tystland; hwaremot det sörra Jwlien, egare af Venetien, icke bar något stal an wara Tysklands fiende, twärtom bar bebof an i def wänskap söka ett skydd mot det målugare Franfrife, och fule sannolift sjelft å få vass mycken matt, att vet skulle sunna notsatta sig Franfrikes inflotelse, som det an wårtom mäste söta såsom biträde mot Tys ands os eoarafiska och mot folffalturen stridande iaspräf. Detsa synes mig få fort, att jag ide er, Duvu det st funna båslridas. Men tel ir lika gifwet, an safen icke fall ses lik. enkel ör Ouerruse, fom under balftannar ärs förlopp örlorat, först genom fördrag efter ett olychg: rig, sist få länge inneyafda Lombardiska rife, ——— ——ä—— —— — —— — 2 3 —