derar en egendom föder om Askersund, och hwils fen inkommit till staden och, förmodligen i fyls lan och willan, berättat, det han ämnade be wista balen för att oja med Afferfundsbes arne. Till alla anständiga personers förwå-s ning och harm höll der friherrliga ättelåggen ord. Han generade sällskapet med Dwarjehans da gemena upptåg få grundligt, alt mången föll på den tron att han war en oförskämd af wentyrare, fom stulit suygga kläder och dem i klädd wunnit inträde på soircen. — Till de föros lämpades beröm länder, att friherren slapp uns dan en handgriplig tillrättawisning, utan blott efter balens slut togs i förhör och allwarligen gjordes uppmärksam på huru illa han lig bes tett,, och tillförsäkrades att en annan gång ej undslippa en wål applicerad ftur, hwilket sednare ord tycktes uppwäcka få ömma barns domsminnen bos stackaren att han föll i gråt och lofwade bättring. Men då han, wal und. fluppen fina tuftomästare, efteråt börjat ftoljs sera öfwer fina balmeriter famt genom wrånges da framfrållningar wuunnit nägra enfaldiga b skedliggörares och fördomsfria damers me s ömfan och medhåll, tarfwar sanna förhållandet en större offentlighet. Man wet huru låt ers emplet fmittar ; får en förnäm wildbasare o. påtaldt störa sällskapsglädjen, skall snart äfwen en helt simpel landtjunkare, med ringaste ans lag till oförskämdhet och saknande uppfostran, apa efter det förnäma ffojet, ej skyende at med Åpöbelfuttis och annat oskick på baler, förolämpa der sallskap i hwars fras han blijs wit inläten. Får den sällskapston göra fig gällande, att det år tillåtet på baler uppföra sig oanständigt blott fredsstöraren år af börd eller ril, fer bra ut eller danfar wäl, då år fans häflet att beflaga; lältsinne och sedeslöshet kall i få fall snart innästla fig uti olla lifwels Öfs tiga förhällanden. Det duger säledes icke, att ursäfta hos det manliga könet utbrott af in: neboende rähet, derföre att tongifwande damer framläspa: ac, man får ef wara få nografs nad med den fom dansar få wål Götheborg den 6. Den ogerningsman, som utstack ögonen på den olycklige f. d. polidkonstapeln Kjellin i Ilddewalla, greps pålfdas gen, och har blifwit inforslad till härwarande cellfängelse. Mannen år en äbeson wid namn Angusst Andersen i Forshälla socken. Hali bes wisning har redan mot honom förekommit. (G. H. o. S. I) 2— — — ä— —— —