Helsingborgs-Posten – 3 april 1861, sida 2

skapligen bilägas, utan nägon tredje parts mel: iantomst, och när blott förbundet uppgifwer fin sjelftagna och förderfliga roll säsom medlare, stola snart hertigdömet och regeringen komma till enighet. I Tysklands och Europas närmwas rande tilfänd är detta factiskt den enda säkra och hederliga wäg, fom det tysla förbundet fan gä. Ty, derest förbundet framkallade ett euro: peiskt frig genom art fegt angripa en fredlig och hederlig granne, skulle detta wara det olyd: ligaste fom kunde hända för Tyskland i allmän: bet och Preussen isynnerhet. Wi kunna derföre ide tro, att man will gå längre på denna bes sinningslösa och farliga wäg. Preussen har nu det största intresse af, att undwika en strid med Danmarf; ty Danmark är wisst om, att finna Ratfa allierade, medan den ledande tyska makten ej fan undgå att få ensam i friden, En för bundserekution fan dock knappt ega rum, utan Preussens directa sanktion och medwerkan. Wi torde derföre ännu kunna hoppas ett fredligt slut på oenigheten mellan Danmark oc) Förs bundet.