Helsingborgs-Posten – 27 mars 1861, sida 1

RR 0 :::: A 44 Köpenhamn hafwa bidragit Till sänkning af Bobults sjö i Loushults socken af Kristiansiads län bar K. Mit bewiljat läneunderstöd af 3,300 Nors, til sänkning af Stensän i Sfummeslöfs, Öftra Karups, Wårtorys och Karslöfs socknar i Hallands län 15,000, och till sänkning af Madaän i Åeheda socken af Kronobergs län 14,550. Katechesutanläsningen. Rörande detta ämne läses i n. Wexiöbladet följande: fråga om fatecdhesutanlågningens inffråntks ning har Werid konsistorium för fin del i uns derdånighet afstyrkt bifall till rikets ständers framställuing. Såsom skäl för bibehällandet af den större katechesförklaringens utanläsning åberopar konsistorium ide blott rikets prefters skaps, såsom behörig domare i ämnet, wid feds nast hållna synodalmöten allmänt uttalade åsigt, utan den obestridliga pedagogiska sanningen att wägen till all förståndskunskap går genom mins net, hwilket således framför hwarje annan själsförmögenhet bör i ungdomen öfwas och skärpas, samt att en förtidig ntweckling af förs ståndet och dess funktioner förswagar minnet, hämmar fanta sien och brådmognar ynglingen och sålunda menligt inwerkar på menniffoans dens harmoniska utbildning. Huru ffulle det wäl gå — yttras bland annat i konsistorii utlåtande — med wåra lärowerk, om den grunds sats, fom i afseende vå religionsunderwisningen blifwit uttalad, gjorde fig gällande äfwen wid andra låroåmnen 2 Måne ide till och med de ämnen, fom hafwa fördelen af att funna frams ställas för åskådningen, ändock i minnet inffårpas, och huru mycket mera då de öfriga 2 Denna i menniffonaturen nedlagda ordning upphäfwes ingalunda genom någon lagstiftning, aldraminst rikets ständers, hwilka ej funna tills erkännas domsrätt i frågor af rent pedagogisk natur. Modren, fom lärer sitt barn bönen RKader wär, söker ide, emedan sådant wore fruktlöst, att för det ännu knappt waknade förs ståndet utweckla det oändligt rifa och djupa is nehållet af denna bön, utan endast fästa orden i dess minne, och i def hjerta wäcka känslan af wördnad och förtroende för Honom fom bor i himlarna. Utanläsningen af fatefesförflarine gen fan wisserligen missbrukas få wäl i sättet fom i utsträckningen, få wäl i def qwale fom qvantum, och detta missbruk, fom tywärr icke fan förnekas, synes hafwa föranledt rikets fånder att förwexla utanläsningen sjelf med dess missbruk och utan widare urdöma den ena med den andra. Sättet för inpreglingen i minnet fon wara mångfaldigt, men redan af de gams le inhemtas att man endast wet få mycket fom man behåller i minnet. Genom utanläsningens inffrånfning botas ide def migbenk. An ber stämma omfånget af hwad fom utanvill bör lå rag är en ingalunda lätt sak: hwad fom år för mycket för den ene lärjungen år för litet för de andre. Kör att afgöra hwad fom i dena fall år lagom fordras en större erfarenhet ån man af rifets ständer fan i allmänhet begära. Att det mått de föreslagit, nemligen Luthers liua katefes, år för litet, svnes kons. sjelfklart. Ty den behöfwer, säsom ständerna sjelfwa medz gifwa, både förklaringar och tillägg, så wida en tillräcklig kristendomskunskap skall meddelas, och på hwad sätt fall lärjungen bibehälla desfa, om de ej i minnet inpräglas och förwaras ?2 o. s. w. Från den konservativa åsigt Fonfiftoris um uttalat i sitt utlåtande have lektor Nunds bäck en afwikande, med rikets ständers hemftåls lan och den nya tidens åsigter öfwerensstämmande mening. —