bade en stor menniskomaesa samlat fia på place Washinaton, för aft äskäda följande muntra scen. En af några bland stadens damer förs färdigad docka, elegant ulstyrd och i fullkomlig froppsstorlek, fom stulle föreställa presidenten Lincoln, och hwilken sades bafwa en fullkomlig lifvet med detta sitt bederswärda original, blef med stor pomp och stät beledsagad af en bes derswafi till midten på torget, bwarest folfthos pen flöt en krets omkring densamma. En tar lare waldes och der uppdrogs åt honom att framföra till presidenten församlingens belsning. Han werkställde fir uppdrag till belår tenbet, cj allenast för abörarna, utan äfven för ben nye presidenten, fom betygade detta genom att oupphörligen nicka med bufwudet, bwilfet ffedde genom dragning i ett segelgarn, faftbuns det wid bufwudet. Tasaren slutade sitt tal med att underrätta presidenten att ban bade att upps fylla en ganffa wmwigtu ceremoni, fom han, i förbigående sagdt, ffule hafwa mydet godt utafL. En stalning upprestes hwarwid mr Lincoln blef bunden, hwarefter en liten neger: gosse gaf bonom jem och tjugo. Sedan detta slutats tillfännagaf tataren att ännu återstiod för presidemen den wigtigaste ceremonien, och under förnyad munterbet blef presidenten uppe hissad till det öfwersta trappsteget på fällnins gen, hwarest ban blef bängande med ett Ared om halsen. Sedan ban bängt på detta sått i några minuter tände man eld på bonom, och under det magen sprängdes med en fruktans-. wärd knall, antändes bufwudet, fom war upvs fyldt med fyrwerkerisaker, tjogtals med fwärs mare od) eldkulor, och sprängdes åt alla Håll, under folfmasfang jubelrop. Ett ögonblick feds nare war der af Chicagos utwalde endast en asthög. Linne have åtskilliga gånger blifwit hårdt angripen i Buffons skrifter, utan att han nå gonsin hade swarat derpå. Jmellertid hade har ide förblifwit helt och hållet känslolös för des sa angrepp, och han hämnade sig till sist på följande originella sätt. På en hed i hane födelsebygd träffade ban en vlanta, hörande till nejlikornas familj, fom ånnu icke hade blifwi klassficerad. Dess utseende war öfwermåttan fult; den förekom blott på kala, ofruktbara slätter, hwarest den nåstan alllid tjenade till tillhåll för ormar och ödlor. Linne införde den i sitt system om gaf den namnet — Buffonia. Der war hans enda swar till Buffon. Anekdot. — En finne, som blifwit officer wid ett ryskt regemente, war en afton i sällskap med några af sina nya famrater och spelade naturligtwis ypriffe, en rubel fischen. Under spelet märkte han att ryssarne hade en ielegrafinrättning med fötterna under bordet; hwaraf följden blef att hang fischlåda började att tunnas. Förnviflad deröfwer, gaf han korten få häftigt att en ljugs stake och hans egen fiscbläda ramlade på golfs wet. Alla tre spelkamraterna lutade genast ned fig för att jam!a upp hans fiscber, naturligt wis med förtjenst; då tog han med begge häns derna allt hwad han kunde ur deras fulla lådor och stoppade i sina fickor. När spelet åter frul le begynna, märkte ryssarne sin förlust och gåfs wo finnen biftra blickar: Lugnen er, mina hers rar, J spelten under bordet, jag har spelt ens dast ofmanpål Då brufto de i skratt, och från den stunden stod han högt i deras anseende och erkändes fom en riktig huggare. (N. K.) —0 —