hända fig desamma. Häraf synes att, äfwen utom adels och presters åtgörande, funna wi hafwa ett Det oriftigafte och skadligaste repres fentationssätt, äfwen utan att det derföre nöd wändigt behöfwer wara oråttwist. Hwad wi deremot med säkerhet weta är, att wi, som fommit till en lefwande kunskap om saken, böra med allwar och ihärdighet bemöda of att hos wåra i moraliskt hänseende mera wanlottade lifar söka framtalla en fann kånnedom om förs hållandet och ett frukibärande uppsätt. För att i någon mån lemna biträde härill, far jag wägat nu taga den ärade församlin-. gens tålamod i anspråk, och, förutsäntande att den lika warmt fom jag intregferar fig för den goda saken, will jag framställa den proposition, att wi yttra wår tacksamhet och sympati för dem, fom ånyo framdragit reprefentationsfrår gan till allmänhetens behandling: Lefwe Reformen och Reformens wänuer!!!