2 A — —— Men det anade icke min mor, ty då hade on ej gift sig med huonom.? NMo bevars, menade berätterskan, mon on ville ej tro det. Dels var hon utledsen oh trött vid sin fattigdom och dels var hon ist som lite kär i honom; ty, hvad tycker u, han har haft fruntimmerstycke. vSom är mig oförklarligv, inföll Ellinore. Ja, det medgifves, ty om han varit den de man på jorden och insvept i guldtyg än hufvudet till fotabjället hade jag ej velat honom en gäng. POch tant står ändå i så hög gunst hos onom 2 Gunst hos honom ! skrattade hon, — ydet Mina penningar, som äro i gunsten, icke in person; han har väl just icke så sereles stor nytta af penningarne, men du skall NN att alla de, som ifrån sina sörmögenhetsIkor hemta silt värde, krusa vanligtvis för 8 personer, som de tro stå på egen botten. Ag är ju på mitt sätt artig mot honom, fast jag om mig egnar honom det djupaste förakt; ja, ro falska mot hvarandra som räfvar — i är verldens gång, det kan ej hjelpas, det ej värdt att hålla jeremiader deröfver, n när man är bland ulfvar måste man uta med, ja, tjuta i kapp med dem, tillade OM skrattande, men återtog allvarsammare: I honom och hans familj kan man säga, äplet fallit långt ifrån trädet, ty sönerna bra, isynnerhet Frans; jag säger rent ut ore jag ung flicka och han friade till så neg jag och tackade aldraödmjukast, ler hvad säger du, Ellinore 2 tt jag inte gjorde någondera delen. lants mörkbruna kinder fingo en lindrig anfykning af något som liknade rodnad.