Helsingborgs-Posten – 11 februari 1861, sida 2

— min quasi-sosterdotter, lilla beskedliga Hil och ser åt huru hon skickar sig i silt he Ellinore kunde ej hindra en glädjerod alt uppsliga på sina kinder. ; Tantens skarpa ögon inträngde djupt ik nores. Hvaba! misshagar förslaget ?? Nej, för att vara rått öppenhjertig m jag tillstå, att det skall blifva ganska an nämt, både att titta in i deras nya bo — äfven på Hall? q YMen nu vill jag i min tur vara öpp hjertig, yttrade tant Brite. Det är åts ligt rörande min nådiga, jag vill ha reda Den der melankolien, som vid vånt för möte tycktes hos dig hafva byggt bo evig tid, hvar har den tagit vägen ?? fråg qy hon med en skalmaklig blick. Ellinore rodnade ännu mer. j Tiden mildrar alla sår — ocb, tilla hon allvarligare, hvad som dagligen up det var min stjuffars mindre grannlaga alt behandla mig.? yJa, det är en pösmunk), menade tant Bri )Man påstår, att det som med orätt komm med orätt går, men det kan ej lämpas honom huru det går med hans söner, vete Gud, men han förstår nog att ställa så all han behåller det han i handom -. Ja, jag har hört glunkas om, att han i lär hafva varit så nogräknad om sättet hvilket han åtkommit sin stora förmögenh )Nej, det skall Gud veta, ty oss eme sagdt stal han som en korp — ja, jag vä ej mina uttryck, utan talar rena svensk? — han stal som en korp den tiden han! din mors bruksinspektor, och det var bö jan till hans uppkomst.? E