Gudmodern. Några Penndrag af PILRmIEN. (Foris. fr. nr 17.) IX. Ett ståtligt bröllop egde rum på Strö, och åtföljda icke allenast af egarinnans välsignelse, utan äfven af många nyttiga. och dyrbara gåfvor, afreste brudparet till sitt anspråkslösa hem. Af de penningar, som Konrad under de förlidna åren betalt, icke ensamt för sin fästmö, utan äfven för eget -uppehålle, till enkefru D., hade denna bildat ett litet nätt kapital, som hon vid afskedstagandet deponerade i den nygifte mannens händer. Ellinore hade ombytt vistelseort; slyliningen var ej lång, men hon kände dock lifligt, att blott en vinst derigenom tillsallit henne, och när hon öfverräknade förlusterna, fann hon, som man i lifvet ofta finner, att den förra ej öfvervägde den sednare. Visserligen var det för henne en stor lättnad, att känna sig befriad från beroendet af stjuffadern; men saknaden af moder, broder, syster och ännu en annan, tog utsin rätt i hennes hjerta. Ofta hade hon i sina tankar förespeglat sig den trefnad, som Kourads och hans unga hustrus flyttning till Björkviken, blott en half timmas promenad från Hall, skulle för henne medföra. Nu hade denna lilla förhoppning strandat, som mången annan. Strö var ej vackert; naturen, som så frikostigt slösat sina skalter vid och ikring Hall, hade här varit ganska njugg. Konsten hade väl