Biskop Agardhs Tankar om Rationalförfswaret. (Forts. fr. n:r 17.) Konung Carl Johan grundade fin öfwertys gelse härom ingalunda på de pPerfonliga förbins delser, fom berrskade emellan honom och Kejsar Alexander. Han wisste rätt wäl, att brytandet deraf skulle kosta Alexander lika litet, som det fostat honom att bryta ännu innerligare förs bindelser med fin swåger och trognaste bundeås förwandt Gustaf Adolf, få framt tiden warit inne för Ryssland, att utweckla de planer för tillintetgörelsen af Skandinaviens sjelfständighet eller def eröfring, som ligger i den ryska polis tikens framtid. Han wisste rätt wäl, att om tiden warit inne för Nyssland att bemägtiga fig Gottland, eller Westerbotten, eller Tronds bjems och Nordmarkens amt, så fanns det intet moraliskt band, Ännu mindre någon wänskap eller tacksamhet, fom skulle afhällit Ålexander från att göra det. Men Earl Johan insåg, att Rossland skulle ide allenast lemna Swerige i fred, utan äfwen önska dess wänskap, intill dess det blifwit herre öfwer Swarta hafwet och framträngt genom Turkiets eröfring till Medel hafwet. Han, som såg längre än alla andra Statsmän i Europa, insäg att detta war ett föregående steg, som Ryssland ämnade att taga, och att Swerige intill dess detta wore afgjordt skulle förblifwa oantastadt. är Dessa trenne skäl, den förmodade owiljan emot bewäringsinrätiningen, oppositionen mot alla anslag till förswarswerket, samt säkerbeten för ett anfall ifrån Rysslands sida, äro fullt tills räckliga, för att förklara hwarför Carl Johan tills widare uppsköt ala frågor rörande bewär ringens utweckting. Men wi tro, att ännu ett skäl, fraftigare än dessa, bidrog härtill. Wi äro öfwertygade, att ban smäningom insäg, att den allmänna bewäringen icke i denna form passade för Swenska folfet och icke bort byggas på samma grund som konskriptionen eller utffrifs ningen. Han kunde lätt komma på denna tans fa, då han jemförde den med Gottlands bewås ring, omfattad af def folf med kärler och trobet. Wid 1823 ärs rifsdag inträffade dock en bändelse, fom synes bafwå vort gora slur vå detta dröjsmål och föranleda Konungens omer delbara framträdande med en proposition om bewäringssystemets fullfomligare utweckling. Rikets St. aflemnade neml. fjelfwe en under dånig skrifwelse med anbållan derom. Deriacs nom bade således alla anledningar till drörsmålet med företagandet af denna wigtiqa sak, förutan bwilfen ban sjelf förklarade Swerige ide funna förswara fin sjelfständighet, förswunnit. Nu war tiden inne, tyckes vet, då K. Carl Joban bort ordna denna landets wigtis gaste faf. Det oaktadt föranledde denna underd. frif: welse ide till något steg å Konungens fida för detta ändamäl, bwarfen wid nämnde riksdag eller wid de följande. Detta synes wid första päseendet oförklarligt. För att begripa detta mäste man något närs. mare granska och belysa denna Riksens Stäns ders oförwäntade underdåniga skrikwelse, afgifs wen den 30 September 1823. Dess ordalydelse war följande: MES, A. K. — — Riksens Sländer, fom anse rifets ekonomiska ställning icke medgifwa någon tillökning, utan fast beldre päkalla under freden minskning uti statsbidragen, bafwa bog E. K. M. i underd. anhållit, att E. K. M. täcktes få organisera rikets tand: och sjöförswar, att derigenom, under minsta möjliga uppoffring från nationens sida i fredstid, ett fraftigt mor ständ måtte beredas i händelse af ett fiendtligt anfall; bwarjemte oc då Sweriges tryggbet numera dels genom redan widtagne förfvarås anstalter, och dels genom föreningen med Norris ge blifvit wäsendtligen försäkrad, samt ett frafs tigt understöd i händelse af frig åt rifet beredt, R. St få yttra den underd. önskan, att wid armeens organisation E. K. M. måtte wara öfwertygad berom, att Swenska folket, för fate tigt att täfla med andra nationer i underhäls landet af en stor stående arme, will och skall, genom en allmän bewäpning bidraga till förs swarandet af fina landamären. — — Denna skriswelse, kfnande mera en divplomas tist not, än en strifwelse från den ena fatsmag 2 2UA KR