Helsingborgs-Posten – 8 februari 1861, sida 2

X., för att så handlöst öfverge en sak som rör-honom cuh den han anförtrott mig? yqen nu skall jag berätta kusin, att det blir alldeles icke af — fall mig icke talet — Ellinore är min guddotter, från denna dag är hon dotter, flickan behagar mig serdeles. När Hilma om några dagar gifter sig, kommer hon till mig — nånå, ingå sura miner, Allhea; om du vill vara blid, mild och esstergilven, skall hon få komma till dig ibland, det är ju blott tvä mil mellan Strö och Hall, — och jag ernar, men detta blir en samiljhemlighet, att, om jag blir nöjd med flickan, gifva henne med varm hand, den dag hon gifter sig, 30,000 rdr, som jag har innestående i ett större handelshus i Slockholm, och fullt bo, modernt och dyrbart; efter min död tillfaller henne hela min mobilier, utom en annan testamentarisk disposition, redan i laglig form uppsatt, notabene om jag blir nöjd med henne. Nu ljusnade bergsrådets anlete, och i samma minut hvälfde sig vissa planer i hans hufvud. vJa, gudbevars, jag nedlägger genast min talan?, insoll bergsrådet; det är ej första gången som mannen underkastar sig qvinnans vilja. Vördnadssullt bugar jag mig i stoftet och spelar en neutral roll; X. får nu sjelf handlägga sin affär, jag blandar mig ej deruti.? Rörd öppnade bergsrådinnan sina armar och tryckte sin vän till sitt bröst. vSe så, nu är saken uppgjord, menade tant Brite; men, som sagdt, det är med det förbehåll, om jag blir nöjd med flickan — i dag åtminstone nämna vi ej ett ord till Ellinore.? Nu öppnade bergsrådet kabinettsdörren. vom jag nu visste huru vi skulle kunna