Helsingborgs-Posten – 1 februari 1861, sida 2

— )Någonsin gifter dig — det sätter du fråga. Åh, käre Edvard, du målte väl ickt vara så aflägsen ifrån de tankarne, som di vill låtsa —. Jag låtsar ingenting, men låt mig tala til punkt. Om jag nagonsin gifter mig, blir de icke med någon rik flicka. Hvad tror att din far skall säga om den saken ?? Det, uppriktigt sagdt, men, hör du, blot detta till dig, — bryr jag mig ej stort om. Men om det nu råkar falla sig så, att du blir kär i en rik flicka, huru skall du då rangera dig ? Gifva bort hennes förmögenhet kanske ? Då blir dn namnkunnig?, skämtade Konrad. Jag blir icke kär i någon rik flicka? voch det kan du så noga bestämma? Ja, det kan jag, smålog Edvard. Konrad såg ned och sökte ej alt upptaga ämnet. Jag hade väntat mig många frågor och gissningar, återtog Edvard i samma ton, Hvad skulle jag fråga om, hvad skulle jag gissa på ? frågade Konrad litet tvungen Faller det dig inte in, alt mitt val redan kan vara gjordt ?? Jag har just ej tänkt derpå, och i alla fall anser jag grannlagenheten fordra, det man ej intränger i andras förtroenden; om du har något alt gitva mig, så gör dn det nog, utan att jag dertill uppmanar dig. )Jo, det har. jag, genmälte Edvard med den klara, vackra blick, som var honom egen, voch jag tar för visso, att du redan förståll mig, fast du ej villlåtsa derom. Under de tvenne månader jag dagligen varit tillsammans med din syster, har hon väckt känslor och tankar i mitt hjerta, som aldrig