Helsingborgs-Posten – 1 februari 1861, sida 2

inbilsk att föreställa mig, det jag härvidlag kunde göra någon revolution ; men det vore ju möjligt att jag för mycket sysselsatte mig med din fästmö: du kunde falla på den ideen, att jag sjelf blifvit rof för en olycklig kärlek.? )Nej, du må se på henne så mycket som helst, och jag faller icke på några ideer: du reser således ensam hem i afton 2 Ja, det gör jag.? Nu inföll några minuters tystnad. Det var en välsignad sak?, menale Konrad, alt i år slippa ligga på det odrägliga Ladugårdsgärdet. Ja det var ett ovanligt kort möte.? När min bröllopsdag infaller, blir du då lika sjär 2? Hvad menar du med det 2 )Blir det då lika omöjligt att kunna ofvertala dig resa till Strö 27 Nej, tvertom skalljag med mycket nöje der öfvervara din hedersdag. Hvar det blir för en ljuflig sak, att få egen hustru och egen härd; ehuru blott 24 år gammal, har jag aldrig riktigt betraktat mig som ungkarl, ty redan som kadett förlofvade jag mig, och kan skryta af att hafva varit henne trogen, tillade. han med strå lande blick ; få nu se huru det bär sig att gilla sig på snart sagdt ingenting; ty morfars faddergåfva har i det nogaste strukit till bosättning, till Hilmas och min ekipering, ty lite nytt skall man väl hafva när man gifter sig, och till betalningen af sista qvartalet för oss båda på Strö.? Tant Brile måtte väl hedra sig, och ej släppa Hilma alldeles tomhändt ifrån sig.? Nej, derpå göra vi oss ingen räkning.? Hvad som blir säkert är, alt jag, om jag någonsin gifter mig — —