Helsingborgs-Posten – 30 januari 1861, sida 2

uu ee -— — — — — —— nn MM SR — — NH VI Kl ee — MM — FR Mm — a vv sm —k RR Mr Nn onw mm — Utlandet. Den preussiska deputerade kammarens adrefs kommission har nu börjat discutera utländska frägor. Adressdebatten i kammaren skall ega rum i morgon eller på Onsdag. Det heter, att de sista swårigheterna, beträffans de frågan om stadstullen äro nu afhjelpta och der återstå blott några formaliteter, att iakttaga. uPays och Patrie förmäla att makternas representamter med det första skulle fammanträ: da till en konferens, beträffande den fyriffa frågan, samt att man nu kan betrakta säfom säkert, att den franska ockupationen kommer att förlängas. Konferensen skalle werkligen ega rum i Paris, d. 15 febr.; men, trots de offir ciella franska bladens försäkringar, anses det likwäl twifwelaktigt, att England skall famtyc: ka till ockupationens förlängande, och det heter tvärtom från Berlin, att England såwäl fom Österrike stulle understödja Porten och fordra ockupationens upphäfwande. Wårt telegram för i dag wittnar om, att Gaeta eger större motståndskraft än hwad de turinska od) neapolitanska tidningarna wilja ers känna: ty, fastän fästningen nu blifwit bombar: derad, frän både lands och sjösidan, har den tappert fortfarit med fin eld, och den Piemontefiffa flottan tyckes ide hafwa lidit obetydligt. Det heter nu beftämpds, att de belägrade hafwa först börjat elden, Den unga, hjeltemodiga drottningen befinner fig ännu i fästningen. Det berättas, att sysklands furstinnor ämna skänka henne en gyldene lagerkrans, på hwars blad gifwarinnornas namn skola graveras. De portugisiska kortes äro öppnade den 15 Januari. Den franska senaten har sammanträdt d. 22 jan. Baroch bragte till församlingens kunskap det egentliga ändamälet med senatens fammans fallande, nemligen offentliggörandet af debat: terna i senaten och den lagstiftande korpsen, hwarpå en kommission nedsattes och mötet upps häfdes. — Siecle drager mycker ifrigt i strid mot Preussen och förklarar, att det gifwes ej nägot därakiigare medel tll att förebygga ett krig än att swänga swärdet och safttaga en hos tande ställning, ty just derigenom kommer kriget till utbrott. Derpå följer en hel bop hotande anspelningar på hwad Frankrike ämnar göra. 3, H:s Wienerkorrespondent will meta hwad Frankrikes och Piemonts nya alliance ås syftar. Garibaldi är wunnen för planen och will åter uppträda såsom förfämpe, om det oc: få ide sker i början af Mars. Piemont har nu tid till att rusta fig, tills andra mellaneus ropeiska kalamiteter gifwa signalen till en brand, bwilfen samtidigt utbryter på alla punfter. Det heter widare, att utvedandet af den danfttyska frågan ide spelar någon obetydlig roll i öfwerenskommelsen mellan Napoleon od) Cars vour och att dennas inträde i en wiss phase stall tjena till signal för den romerffa fonfvirar tionen mot Tyffland. J förbindelse härmed skall det stä att Ryssland plötsligt har tagit fig mycket ifrigt af den franska frågan i Wien od Berlin. Det preussiska herrebuset har i Onsdags näs stan enhälligt widtagit utskottets adressutkast och förkastat samtliga amendemanter. Det af den polska deputerade grefwe Buinsky framställda är det irtressantaste. Häröfwer falla bittra ord, i det grefwe Buinsky föredrädde, att traktaterna ide iakttagits, hwarpå inrikesministern swarade, att undersätarna ide kunde utleta någon rättigs het af internationala traktater, att lagarna i storbertigdömet Posen samwetsgrant tafttas gits och att rättwisan skulle handhafwas, men att regeringen war fast besluten på att energiskt uppträda mot alla lagstridande sträfwanden; Polackarna borde icke glömma, hwad de woro skyldiga fäderneslandet och den tyska befolfnins gen i storhertigdömet, fom nästan utgjorde bälf. ten af innewänarnas antal. Sedan ässkilliga talare haft ordet, anmärkte Buinsky, alt han af aktning för huset icke wille swara ministern, men att ban blef wid sitlt påstäende, att Polackarnas traftatsenliga rättigheter woro kränkia. En annan polsk deputerad, grefwe Mietzynski slöt sig till honom och hotade med en protest, fom stulle ljuda till civilisationens yttersta gräns ser. Jnrikesministern genmälie åter, och förs klarade de twå herrarnas pästäende wara falfti; der skulle skipas lag och rått i Posen såwäl fom i hwarje annan provins, men hwad poladare nmnå affiat war nemliarn att hilda om sati Ane