Landsorten. i Linköpings tidning berättar, att förre bätsmannen Anders Österberg Ferm, omkring 60 är gammal, boende i Jordkulan å Aspetorps egor i Ö. Stenby socken, d. 8 d:s ute på mar: fen nära sitt hem, genom att hugga eller fåra fig i halsen med en yra, afhändt sig lifwet. F., fom ide warit i serdeles nödställda omfländige heter, har på sista tiden ide wisat nägot froårs mod, men stundom klagat öfwer och warit missbelåten med den stränga wintern och den myc: na snön. — Om en med spleen bekajad engelsman, tillägger Ö. C., tagit lifvet af fig i förs argelfen öfwer winterns enwishet och fnömags sor, hade ej warit så underligt, det hör nästan till pjesen; men hwem skulle wäl funna tro näs got sådani om en gammal afffedad båtsman, Wexiö. Den originelle prestmannen, foms ministern i Jäth, J. H. Clarin, efter den alls männa meningen mera bewandrad i almana chan, hang favorilstudium, och meteorologiska minneslexor än i de fem österländska biblar han enligt öppet tillkännagifwande från predikstolen icke blott eger, men iillika flitigt studerar och i hwilkas djupa wisdomsschakter han säger fig framför landets samtliga theologer, med alles nast treune ide namngifna undantag, förstå att med öfwerlägsen siareblick intränga, — detta widtbekanta presterliga original, med fjelfbes römmelsens widriga lukt ständigt på sina läppar, lärer, efter hwad flera trowärdiga personer med förtrytelse berättat, sistl. Nyäårsdag hållit en pres dikan som ånyo wäckt allmän förargelse inom församlingen och gör honom fullt förtjent af att ännu en gång komma i domkapitlets näpsande åtanka. J stället för att sysselsätta sig med tolkning af evangelii sanningar och wår kristna saligheislära, i öfwerensstämmelse med dagens synnerligen wackra och lärorika text, lärer han efter nägra lika oförskyllda fom opassande pers sonliga utfall mot en oförwitlig man, hwars sjuka hustru han inneslöt i församlingens för: böner till fina åhörares uppbyggelse nu fom wanligt ex tempore, utan all tillämpning af dagens evangelium och utan allt logiskt få ms manhang sysselsatt fig med hwarjehanda snack ur grekiska mytologien, amerikanska unvandrins gens skandalkrönika o. s. w., kryddadt med uppe luktelser, riktade mot församlingen i gemen od några mera misshagliga medlemmar ifynnerhet, icke besinnande att han sjelf, owillig och kanske oförmögen att upprätthålla sitt anseende såsom det himmeiska ordets rätte sanne tolk, ensamt warit wällande till den obelåtenhet fom råder mellan fjåtaförjaren och hans i i detta fall werks ligen wanlottade hjord. Nyårsdagens ottefångås gudstjenst hade han, enligt pålysning, utfatt till kl. 4 på morgonen, men fom ej fjelf till kyrkan förrän kl. half 6. Högmessan begynte ej förr än kl. half 12. Dessa anmärkningar äro emels lertid af föga wigt mot de homiletiska grava mina han merändels alltid låter fomma fig tid last. Wi rekommendera mannen med hela hang presterliga görande och låtande till domkapitlets N. W. Bl.) — — ERE —— — D— —