Jag skall då beqväma mig att bevista den därakliga sesten, fast hela tillställningen år en galenskap. )Låt då bli att resa dit,? yttrade bergsrådinnan tvärt, ppu är icke vid sunda vätskor märker jag, genmälle Zärnan; humöret lider af sin annandagsfrossa: i går var du charmant?. yJag är i dag som i går, svarade hon; ymen jag kan icke se hvarföre du behöfver resa, om det generar dig. )Det är hvarken för Konrads eller flickans skull, ehuru den senare vore näpen nog, om hov ej hade rödt hår, och ej dertill vore utfattig; men det är för den hederliga majorskans skull, som jag reser: jag vet ingen, som jag till den grad estimerar — det är en krona för alla fruntimmer. Hon sköter sjelf sina affärer, sköter dem som en karl; det är hon som bjuder och henne vill jag för ingen del mankera.? pMen hou ogillar icke partiet?? Jo, det gör hon visst, fast hon med sin qvinliga -öfverdrifna grannlagenhet ej vill medge det. Jag beklagar den af mina söner, som skulle våga gifta sig med en så fatug flicka, och de hafva ändå något; men Konrad har endast några fattiga tusen rdr, som gamle majoren, farsgubben din, gaf honom till faddergåfva.? )Men det torde kanske gå bra ändå. vBra ! hånskrattade han, bra — ja så bra, alt om tio år bur han på gäldstugan, och hon, med ett helt parti ungar, går omkring för hvar mans dörr.? Den skära färgen på Ellinores kinder öfvergick till en liljehvit, och med en blick, som var en motsats af hennes vanliga milda, betraktade hon bergsrådet.