presentera dig min dotter — och dig, Ellinore, Frans Zårnau, min mans äldste son.? Denna bekantskap var mig lika angenäm som efterlängtad, och jag hoppas att på broderskapets rakning få genast antaga den sortroliga benämning som i vårt land syskon emellan är sjelfskrifven. Det är ju en gifven sak, menade bergsrådet, utan att några preludier behofva föregå densamma.? Man lemnade kaffebordet, och bergsrådet, föregifvande affärer, drog sig undan, åtföljd af sin äldste son, på sina rum.?