Helsingborgs-Posten – 21 januari 1861, sida 1

Dödsfall. AA LAA. amlidne Grossbandlaren Garl jellbergs efterlemnade Maka lotte Sophie Kroof, i Göfbeborg den 18 Januari n 10 förmiddagen efter en lef år oc) 10 månader, warder en: ta san slägt och wanncr titlfänna: aria Fredrika Berlin, född Holms ad d. 16, 53 år. — Kyrkoberden erl. maka, Ersa M. Wadstern, i 15, 69 ar. — Guldsmeden O. J. an Marklunda, i Ausiralien d. 5, Kungorelse. tlige wederbörandes efter: MNagiftraten harmed kungöra, at ide af innewarande års Strono: ter, uppbördsmöten med denna dige innewånare Aro utisatte till r i Januari månad nästkommande ul: dagen den 23 med t, 2, 3 och 4:de ödagen den 24 med 5, 6, 7 och 8:de agen den 25 med I, 10, 11 och äfwensom med å landet boende re. en hållas å Räådhuset ifrån kl. 9 ch från kl. 2 till 5 eftermiddagarne. härmed de skaliskyldige att, saåwida hb böter undwikas will, fina uttfyls rtadt erlagga, hwarjemte det sill noggranna iatilagande meddelas, rling eger rum, utan bor skatten ade mynt liqvideras; Alt inga Bankens äldre skillingssedlar få de ide äro kliurade och samman mt att Privatbanks depofttionås ssignationer icke kunna i uppbörd gs Rådhus den 17 Dec. 8601. Borgmästare och Rad. offentlig Auktion, som 26 innew. Januari förrättas å 0 29 Fleninge, låter Muraren f derstädes till sörsaljning utbjuda frän namnde hemman afsöndrade o fappeland jord, med derä warans oc) goda åbyggnader. Denna es beftår af Lermylla på mergelbots till större delen redan är mergtad, dad nätta 25 Murs, och funna bes nerna lämpas efter köpares önskar; ederhäftig borgen stallas för föpce pfyllande, hwilka wid utropet, fom å dagen, närmare tillkännagifwas. Nils Hansson. Kungörelse. twalmingen af SjösAreudena får ugade Spekulanters Fåunedom meds wm offentlig anftion, fom Tisda: Februari nåstkommande år, kl. 10 les säwäl inför Kongl. Förwalts jösArendena, fom å Herr MWarfss riskrona Kansli, fom mer för Kungl. ohof att upphandlas 28,000 fubits efewirfe till leverering wid den tid wilfor fom innefattas i Kongl. ens derom Under denna dag utförs relse, hwilken warder införd i Pofts Tidningar den 17 dennes samt d. inuari nästfommande år. den 11 December 1860. dorgs friw. Starpfevttes ningar under Januari månad 1861: poralskapet möter å ESvllennitetå: Engelsk Patent:DtarkKelse försäljes i Torells Bokhandel utt fardu: fer om J, I och 1 stålp. wigt. Denna stärkelse skall icke kokas. Den upplöses i ljumt watten till en stadig deg, bwar: efter långsamt tillspädes kokhett watten i tillräcklig mängd och under flitig mwifvs ning, tills stärkelsen antagit önstad tiod: lek och geleeaktigt utseende. Stärfnins gen förrättas sedan på wanligt sätt, mer dan stärkelsen ännu är ljum. Den med: delar åt det twättade en glänsande hwitbet od) behaglig styfhet, och fan således med fullt skäl rekommenderas, då ett propert och glänsande hwitt linne åstundas. Nyare På HelsingborgsqPosten fan för nästa år prenumereras hos uns dertecknad med 6 Ror för helt år, 3 Ror 25 öore för halft samt för fjerdedels år I Ror 75 öre Rmt. AH Postkontoren fan prenus mereras med samma belopp, oberäknadt poftförmaltaresarvodet. Helsingborg i Dec. 1860. Fr. O. Thornberg. Helsingborg d. 21 Jan. Ofwer Helsingborgspostens, i onsdags, lilla notis om att wid reformmötet härstädes den 15 dennes, endast 30 per soner infunnit fig, hwilket war en obestridlig sanning, har Ores. Pn blifs wit mäfta förgrymmad och företog fig, i sitt wredesmod, adt i sista fredagsnumret med det öfwermod, som en suverän skolmästare egnar och anstår, demöta H. P:s utgifware såsom en okynnig frolpojfe (Mic!) den der uran högwes derbörligt tilljtånd jqvalrat ur ffolan, fåfom man säger. Tv, om ide denna förmenta indiss cretien å wår sida warit den hemliga orsaken till Ö. P:s sista råa anfall emot oss, så bekänna wi of oförmögna att upptäcka anlerningen. Wi äro fullt förwisfade, att en hwar med fundt förnuft begåfwad menniska, fom gör sig befwår att genomläsa den antastade artifeln i wärt sista onsdagsnummer, skall, utan wår fingers wisning, häpna öfwer den oförlifneliga skamlöshet, med hwilken Ö. P:s utfgifware sökt fal med oss — a propos de rien. Emellertid wilja wi med ett par erempel wisa, huru litet det tostar O. P:s utgifware, att framkomma med osanna uppgifter och oriktiga jramställningar mot en yrkesbroder vå samma platå, der han helst tycded sjelf wilja wara ensam herre på tåppan. DD. P. fianer — rättare sagdt: will finna — oss bafwa i wärt lilla kalfatrade referat sonbarligen wisat glädje öfver, att mötet bärs frädeg warit få sataligt besökr. Någon sådan glädje, ware sig sonbar etter dold, skall det mest spejande öga ingenstädes der förmå upptäcka. Påståendet derom är en lögnaktig upps gift af wär confrater. Wi bafwa, utan al sladeglädje, belt enkelt sagt, att reprefentarionas frågan eger, om man skulle dömma af det fame mantråde, fom hölls å stadens rådbus i denna angelägenhet, ganffa ringa sompatbier här på platfen, enär endast 30 personer derwid tills städeskommo, för att teckna fina namn å de framlagde listorna. Men, iillägga wi längre ned, wi tro ide, oaktadt det alesa famman: trädet, att man härstädes mindre än annors städes, imresserar fig för en förnuftig och för: enklad organisation af wärt reprefentationsftid ; men man finner det troligen, i likbet med flera, öfwerflödigt och gagnlöft art för ändamälet upp: rada 4) en mängd namn listor, fom efter al anledning alleingenting komma att uträtta i frågan, då man fan nåra nog wmara öfvertys gad om att dessa listor, fom nu äro spridda — — — och bälla på att spridas i alla landcåndar, komma att understrifwas af en for tel per soner, hwilka mähända aldrig ens tänft pa bwad en revresentationoreform will saga, och saledes alls icke weta, hwad det är som de med sina namn underteckna, och dessutom, om K. M. anser sig böra för nåstkoma:ande fån: der framlägga ett förslag till representationens totala ombildning, detta fommer att ske obero: ende af alla sädana opinionsyttringar, fom ger nom den uppwädta ifraaawarande agitationen funna framfallag.7 — Efter att sålunda hafwa cuerat det bufwudsakliga inneballer af wart res serat, watja wi nygat till bwarje mennista, fom wid ärligt begagna sitt sunda förnuft, om bari finnes den ringae tillstymmelse sill skadeglädje öfver mötets sätaligbet, till sörfartef för war gamla ständsförfaltmng, till afwogbet mot en förnuftig reprefentationgreform, med mera för dant, fom Ö. P. iuwilligt föfer padbörda oss genom wrangda framsiallningar af wåra ord i diametralt moisatt rikining. Wår förmenta uytriumf öfver att twenne bandlander afsade fig uppdtraget att samla underskrifter, är deremor rifngt nog, sasom ÖO. P. såger, en chimere — dock ide i wår, utan I DD. P:s egen wida rikare fantasi. J wår lilla artikel stod ingens ting annat terom, än den unpgiften, instucken i en anspråkolös mellanmening, att ett par af stadens handlande, fom woro Närwvaran: de, afsagt fig det dem erbjudna förtroendet. För wara enfaldiga öron flinga dessa ord på längt när ide sasom någon triumssang; men O. P:s hörsetorganer äro måhända helt annortuns da fonstruerade, än wåra, Till förstärkande ar fina ofta nog klena ars gumenter, har O. P. ide få sällan den fula owanan, att söfa famta fort, fom man fåger, öswer fina wedersafare. Ett litet försök dertill göres och ganska behändigt, mor slutet af deg fredagspasquill, medelst följande lömska infinuas tion: Qwad angår H. P:S påstående, att en del personer skrifwa under på listor, utan att rått meta hwad de underskrifwa, år det en för tillfället hygglig komplimang år stadens myudige imvänare. Den spiken drog, menar O. P. med skadefröjd. Ajsigten år omisskännelig, men ändamålet torde wäl den här gången knappt stå att winna. Wåära läsare behagade erinra fig, att wi i det nyss citerade utdraget Ur wår onsdagsartikel wäl i allmänhet vttrat, an man kan nära nog wara öfwertygad om att dessa liftor, fom nu aro spridda eller hålla på att spridas i alla landsändar, komma att uns derskrifwas af en stor del perioner, hwilka mås hända aldrig ens tänkt vå hwad enreprefentas tionsreform will fåga, och fåledeå alls ide weta, hwad det år fom de med fina namn under: tecdfna 357 men wi hafwa icke inlålit oss i några reflerionrr om hwad man serskildt fan hanva att hoppas eller befara af den nu pågående teckningen i Helsmgborg. Sasem allmän sats betraktad, torde wårt päståcnde winna erfåns nande af hwarje tänkande man med aldrig få liten werldskännedom. Huruwida man rimlis en fan wånta att hår på platsen ett bättre förhållande skulle undantagswis komma att ega rum, svnnerligast om teckningen får någon srörre ulsträckning, lemna wi tillswidare derhän. Wi önska der båsta, men göra of inga illu: sioner. I utbyte mot den komplimang åt stadens opinamter, hwilken O. P. lagt oss i munnen, men wi af skyldig aktning för sanningen, icke funnat widkännas, framfastade OD. P. wid ar stedstagandet i itedags afton på fört wanliga höfwiska manår den artiga frågan: Wer H. P:s red. sjelf hwad den strifwer 27 Frågan är jpetsig nog, och en riktig Jamwetstråga. Wi wilja också beswara den samwetsgrant. Jnnan Ö. N. började deschiffrera och fommentera wåra ord, woro wi fullt ech ratt öfwertygade, att wi ganska wäl wisste bäde hwad wi sade och skrefwo. Men efter de ulaggningar met filt lät i O. Pp. ofwer war lilla artifel om rerormmötet, weta wi, upvrigtigt sandt, knapet sjeliwa, hwad wi skola tänka om safen, och kånna ck nåästan få förbluffabe öfwer hwad wi, efter DO. Pins på: stående, slola bafwa skrifwit, att wi äro färdiga med den aamle kungen i Preussen utbrista: Wo tansend haben wir das alles gemacht? (Wår referent wid reformmötet å Rädhuset ..Uii.ii 4 la Den i mårt sista nr omnämnde skonerten Frubiofs, Mall, enligt kontrakt med kustboerna, inbringas i Halsa bamn. Kongl. Maj:ts Plakat om sora allmänna, bögudliga, Tadfägelfes, Faste-, Bor vd) Bör nedagar, fom öfver bela Sweriges Rike bållas och begås ffola är 1861; Gifwen Stockholms Sloit den 12 Januari 1361. Wi CARL, med Gude Näde, Sweriges, Nor rigce, Gotbes och Wendes Konung, illbjude Eder, Oss alslelige, Wäre trogne undersäter, fom un War Konungarife Swerige bygga vd bo, få ock alle andre, fom deruti wistas, War synnerliga ynnest, nadiga benägenhet och gun: suga wuja, med Gud Allemakiig. Herren, wår Gud, har ähven under fifförfluts na är bewisat Sig for i räd och måktig i ger: ning. Han bar gjort en åminnelse till Sin under, den nådelige och barmbertige Herren. Ofwer of bar Han upplätit fin milda fadersbund och mättat allt lefwande med goda ting. Hans allmaft bar skyddat of, Hans kärlek wäls signat of, Hans wisbet ledt oss. Han bar lås tit Sit ord bo rikeligen ibland of; Hans nås tes sol bar lost öfwer oss och till mognad brin gat mängen kostelig rättfardighetens frukt. Han har rifeligen gjort öfwer allt det wi bedje eller tänke. Honom warc åra i församligen! Under en längwarig fred bafwa iredens yr: ken uppnått en tillförene bland oss okänd bloms string. Wi hafwa blifwit allt rikare på medel att underordna oss naturen och dess krafter. Af uppriktigt bjerta glädje Wi of ät rdcesa frams steg oc ät allt, fom lander till förbatiring af menniskornas utwärtes tillständ. Jorden är oc Herrans, och intet bortkastandes, fom med tad sägelse tager warder. Men om räkvander et ter det owanskliga od) ewiga fär sta tillbafa för siräfwandet efter det förganaliga och tim ga, om målet, fom oss forehalles ohvanefter, undanskymmes af jordens fyftemål, då är bes dendomen för dörren. Om, i samma män, fom menniskans makt och) rikedom i de jordisfla tingen tillwera, gudafruftan oc sedernas enfald oc) renbet aftaga, om de medel oc) gåfwor, fom aflockats naturen, icke anwåndas i det ber ligas, utan i sjeljwiskbetens och njutningslystnatens tjenst, om menniskan i fin sorblindelse byg: ger allaren at sig sielf och förgater Honom, srån bwilken all god gåfwa kommer, om jords matken will blifwa berre öfwer bärskarornas Gud och stoftet will blifwa mästare öfwer sin stapare, då bjelper det menniskan ide, om bon forwårswade beta werlden, då är ett folk fare tigt i om fin förmenta rikettom. Det bur förs lora: fina båsta ffutter, förlorat det, fom allena uppböjer ett sfolk. Wåra sader woro rife i all fin fattadom, starke oc) lockosamme genom fin to, gudefruktan, sedligt allwar cd förnöjfams bet. Dessa dygder och ett fort namna bafder: na är det arf, wi af dem emottagtt, må mt framför allt lemna det arswet ojörminstadt sa: wåra efterkommande. Söfer först efter Guds rife och Hans rättfärdighet, få faller Eder allt annat tll! Förändrade siteförballanden pafwa medfört förandrina i wår kyrflina sagstifting. Wi äre förwissade, att den frihet, ull bwilfen J föl lade ären, ide fall af Eder missbrukas; Wi äre forwiesade, ant ättitngarne af det folk, fom för cvangelisk no och bekannelse offrat sitt är: lIaste blod, icke slola lata sig af lättsinnet eler löanens förförelse förwillas iirän denna heliga od) dyra Ho. Uppdyade i Cbristo oc sane i tron, såsom J lärde ären och i benne rifeligen tacksamme, skolen J med Oss wårna om wåra belgedomar, kyrtan och altaret, derest fiendtliga mafter oc sjelfswalder wisja dem angripa. Och få stola Swerines Konung och folf, förenade genom sanningens, öhvertygeljens och färlefens band, ännu alltjomt stå sasom en man, od wi alle bafwa en Herre och en Gud. Herren wär Gud warc med oh, sasom Han warit hafwer med wåra fäder. Han öfwergifwe oss icke och tage ide banden bort ifrän oss: Till an böja wåra biertan till fig, att wi mage wandra i alla Hand wågar och hålla Hans bud, seder od) rätter, fom Han wåra fäder budit hafwer. Och att dessa orden, fom Wi för Herranom bedit hafwe, mårte nalfas Herranom wår Gud, att Han må skaffa fin tienare rätt. och Edra