Nej, söta Konrad, svarade Hilma, det hinna vi ej med. Du har ju hela vintern arbetat på din lilla utstyrsel, och jag har verkligen varit betänkt på alt skaffa oss både stolar och bord: jag skulle väl ej sjelf gå i tomma rum.) Mycken somnad återstår ännu for mig. Ellinore hjelper dig. Så gerna, svarade Ellinore. BEllinöre är hjertligt välkommen till gamla gudmor på Strö, sade tant Brita, och äfven välkommen med täckbågarne; men om jag släpper Ililma ifrån mig i slutet af Juni eller början af Juli, så kan du kan du tacka mig: förr blir det ej af. Men när kommo tant och Hilma ? srägade Ellinore. I går afton, just när du och mamma sutto och kuttrade som bäst på din lilla kammare. Det var aftalt mellan Konrad och Hilma alt de skulle bereda dig en liten ofverraskning. (Forts.)