— Abraham Tiebet Callerholm. FT Den gamla stammen suart är bar. : Gren faller undan inwid aren f Snart ingen enda mer fins qwar, Hon stär der tom, allen. Hon står der utan löf och skott, Hon stär der fom en wålnad blott, Oh slutad är båd strid och frid; Hon tillhör sagans tid. Men minnets näfterga lar slä Der rundtomfring i lum mig park. Och klingande de toner gå, Och frisk är förn och stark.