Han efta såg, hur solen flart förgyllde Så månget skepp, fom uti fundet låg, Od) huru winden hwita segeln fyllde, När stepparn börjat rusta fig till tåg ; Men aldrig än han fände håg att följa, Hur hägringen än byggde flottan, ber, Ty föga wärde egde hafwets bölja För den fom höll fin fosterjord få får.