Helsingborgs-Posten – 24 december 1860, sida 2

— — J ooekk Af domeslikerna erholl han den upplysning, alt en ung herre hade under Arthurs frånvaro anländt dit och tvungit den unga frun alt göra honom sällskap. På ett bord låg ett försegladt bref med utanskrift till honom; med osäker hand bröt han det hemlighetsfulla papperet, ett öppet låg inuti, nen han läste sorst de raderna, som voro af hans hustrus hand. Arthur! man släpar mig härifrån, du vet ej med hvilka hotelser ; läs det här inneliggande — men ändå så tror jag på dig. Clara. Utan ett ögonblicks uppskof kastade sig Arihur i den ännu ej frånspanda vagnen, och tog vägen åt det håll, der man sade honom alt de resande styrt kosan. Efter tvenne dygns rastlös resa anlände han till en gästgifvaregård, der han ämnade liksom på andra, hvilka legat i hans väg, efterhöra om ej de han sökte voro ullsinnandes. — Man sade honom att alla rummen voro upptagna. vpinnes här ej ett ungt fruntimmer med en liten flicka ? vJ0, men hon har så strängeligen förbjudit oss all släppa någon in till henne.? rJag mäste in till henne — jag är hennes man l pet går ju an att knacka på; hon bor till hoger, straxt ofvanför trappan. Han störtade upp. yClara, det är jag, om du ej öppnar så stöter jag upp dörren med min värja. (Forts.) — —5 —ST — 2222— ——