Helsingborgs-Posten – 21 december 1860, sida 2

RASAR SR 7722t 712— utom för hofwet och armåen är form: i påbjuden. Den djupa sorgen räcker den 27 Januari. Begrafningeu tror kommer att ske uti Kungliga slottet. en tel. dep. till Skånska Posten meddelas pennes Majestat Cnfe:Droumugen Deä sidedöd, att H. M. bade begifwir fig till Kal. tern, men kände fig illamåcnde och gick dä in i Kongliga logen, utan återwände till tet. På trappan till wäningen anfölls Ö. af qwäfningsanfall oc) blef induren i sina der H. M. hastigt och fila afsomuade. n ganska bister winter har inträdt. Söluppgic i går till 143 grader samt i vag morgonen till 8. Ingående Elementarlärowerksbyggnadens idgning föreslogs, efter examen sistl. Ons att ofrå wåningen skulle rifwas och twå ra wåningar uppbyggas. yrkogärdsstängseln. IVid den entrepres auktion, fom förliden gårdag hölls å ny gsels nppförande wid westra sidan af fras fyrkogård, åtog fig Herr Keiller i Göthe att lefwerera pelarne för 19 rdr pr stycke smedmästaren härstådes, C. R. Andersen göra det smidda arbetet a 6 ror 50 öre un. Hela stängseln skall wara färdig och satt uti instund. Junt månad. derr Hagströms examen fötrgårs, i säng, en del af stadens ungdom, hwartill fru ulinnan Hallberg upplåtit sin salong, war ift besöft och förijenade, genom de bär wi: prof på hwad en ihärdig och skicklig lä förmår, all den uppmärksamhet häråt eg: es. Herr kyrkoherden Witt tolkade äfwen i het, säfom wi förmoda, den allmänna belds jeten. Aftonbladet berättag, att grefwe Mun: tröm lärer snart komma att afgå från Uts oronföljen, och att denna kommer först för on fort tid att lemnas ät General Nordin derefter öfwertagas af Grefwe v. Platen. Samma notis metdelag äfwen of Coriftias Posten, fom tillänger, att Grefwe v. Pas ogerna will mottaga platsen och att Grefwe ndetström will partout ut. Reprefseutationsfrågan. Som läsuren torde wa fig, ofwerenskommo Borgares och Bondes iden wid slutet af rikadagen, att ingå med serdåmg anhållan, det Kongl. Maj:i wille i utarbeta och till nästa riksdag framlägga förslag till ny representation, grundad famfålta wal, utan afseende på stånd och sser. Wid ett möte fom hölls den 27 sistl. ober i hufwudstaden med åtskilliga ledas ter af de serskilda riksständen förenade de närwarande om det beslut, att utse en rite, fom borde söfa utröna huruwida af: nna tänkesättet i landet öfwerensstämmer dde åsigter fom af Borgares och Bondestånden swit uttalade och att fomitten, ifall berörde her omfattades af en öfwerwägande majos i, borde då begagna alla lagliga medel genomförandet af denna reform; och mals still ledamöter i denna fomite: Frih. Hugo milton, herr P. IR. Tersmeden, L. J. Hjerta, Blanche, L. J Loven, A. W. Björck, John rsson från Upsala fån, Anders Gjudmundds i från Hallands lön och Josef Oscar Alms ist från Norrbottens lån. — Nämnde komite ufärdat anteckningslistor i nämnde ärende innehålla dessa listor Borgare: och Bondendens underdäniga adresser fullstandigt. J Snällposten läses: För ett par dagar sedan hörde man det bes lada och ofannfärdiga ryktet att Skänes Enda Bank skusle hafwa inställt inwerlingen af a ssedlar, bwilket rykte wällade en dags Panie dund. Då wi berätta detta, beböfwa wi naps f tillägga, ant häri finnes ide den ringaste mt af sanning. Banken befinner fig detur irftaste slick och skötes med en omsorg od) nogs annbet, fom ide lemna det ringaste öfrigt att ffa. Upplysningswis funna wi medrdela, an ott i härwarande AidelningssKonor ligger för rwarande inne omkring en million Rör i Ban ns mynt, få att den fom har luft att wexla är älkommen. Anledningen till ryktet torde gig: ngawis funna antagas wara, att bå den fums a, fom är anslagen till utlåning wid bärvas Ppev Ive ViYy VIS, 1111114 22525189 084500 sonnerbet farriferandet öfwer alla förbållanden i det ja mösa landet, wilja deremot aldrig taga slu. J gär berättade man mig historien Om en Engelst officer, fom warit indinden till mids dag bos en rif mandarin. Mältden war tu: cullisk, ärminftone iden Cbinesiska smafen. Stuf: wade bamburör, inteftinalsmaffar oc syltade fiskinelfwor bade rikligen och wäl upplagde fer verate, då man fom till steken. Den war bee undrangwärdt tillagad, mör och saftig. Det är utan twifwel en gigot de mouton, tänfte wär Engelsman, och lar sig wäl smaka. Som dock, sedan han en fund spisat af den läckra steken, nägra bemliga misstankar framsmögo sig om det werkligen kunde wara fårfött, sökte ban, då hwarken han kunde tala ett ord Cyinesiska. ej eller bans wärd någon Engelska, att med tecfen och interjektitoner winna någon upplysning om safen. Bäh, bååäb ? bräkte han med en frågande blick vå Cbinesen och pekade på steken. Wow, wow, swarade den bimmelske, artigt runs fande på bufwudet, öfwer sin gäsis misstag. Det war bund Engelsmannen ättt, och fom ars tig gäst, begärde ban naturligtwis en portion till. Mandarinen war förtjust, och såsom för refommande wärd i sin ordning annonserade han derefter hwar och en af de kommande rät: terna med ett litet särskildt läte. Så fade ban nuff, nuff, Då ingefärsgrisen indars, och fufeifu, då man fick en med fjädrar belstekt Coins dina tuyp, och dermed war koversattonen slut för den middagen. 222 Kapten Puffs prennmerationsanmälan, innehållande en parodi på de ftora tidningar: neg uppwaktning hos allmänheten wid denna betydelsefulla tidpunkt, tyder sälunda: Kapten Puff tanfer snart börja fin sjette års gång. Tacksam för den wålwilja, hwarmed ban hittills blifwit från allmänhetens sida vm huldad, oaktadt de fel och brister, från hwilka ingen tidning, med undantag måhända af Aje tonbladet, är fri, skulle han gerna wilja göra fig af denna wälwilja ytterligare förtjent och jälunda till en början, liksom Allehanda, skaffa fig en ny press, hwilken ide tjugo man skulle orka lyfta. Det wore få mycket mera skäl an han skaffade fig en dylik press, fom det är ganffa troligt att hans sannt fosterländska ftråfs wanden till nyåret komma att tillskynda honom å:skilliga tusental nya prenumeranter, som han ej ser bur han skall kunna hinna ordentligt expediera, då det redun med tidningens nuwarande upplaga ide alltid warit möjligt att få densamma färdig till alla orter På fredagarne, hwarför wi be: gagna deta tillfälle at anhålla om wåra landsorts -abonnenters benågna tillgift. Men i wäntan på de der ätsktilliga tusentalen nva prenumeranter får det wäl tillswidare anstä med den nva presfen; i stället ha wi warit betänkta på några andra arrangementer för att göra tidningen för nästa år i ökad mån bes gårlig för allmänheten. Det beror fålunda blott på ett famtal mellan oss och wår boktryckare om tidningen kommer att tryckas med nya stilar — och på den uts märkte galvanoplastiker, till hwilken wi i i das garne ämna adressera oss, om lilla gnbben på vignetten till nyåret skall få ett i någon mån föryngradt utfeende. För närwarande fer han nästan lika betänksam ut fom den gamle grofs handlaren i Allehanda för i Lördags, hwilken synes tweka huruwida han skall prenumerera på helt eller fjerdedels år. Om wi skulle, såsom Aftonbladet tänker göra, låta wårt blad sönderfalla i flera serskilda afs delningar under hwar fin serskilda rubrik? Den litterära afdelningen, omfattande den ins hemska litteraturens alster, skulle då rubricerad: vitterär Puff. Finge wår tidning någongång anledning art widröra professor Alerander Mils lers märkwärdiga rön och experimenter, skulle sådant naturligiwis ske med tång och under rus briken: Landtbruko-Puff. På samma fått stulle wi ha en Teknisk Vuff för en eller annan märkligare företeelse på teknikens område, en etatistisk Buff då och då för statistiska byrån, för hwarje nyhet på de områdena, en Theas tralisk eller Munsikalisk Puff, o. s. w. Men nej, det skulle aldrig bli något helt dermed, wi tro att wåra läsare föredraga att wi fortgå på wårt gamla wis, att wi helt osvslematiskt och utan någon wiss perios Dicitet behandla dagens frågor allt fom det faller fig, föredragande att möjligen hålla mer än wi lofwa, framför an lofwa mer ån wi ILE IAEA iltyag SIPAPEP 6 Bemälte wär konega tockes i sitt sednaste måndagsnummer bafwa, Om ick precist Åaprat hufwudet, sasom man säåger, likwal förlorat en efter annan skruf, beböflin för werkets jemna och odebindrade gång. Wi rdoeta knappast, buru wi annars ffola funna förklara tidningens mot ob riltade angrepp, bwilka äro af den oblyga Art, att man fällan, om någonfin,torde ba sett eller hört omtalas nägot liknande i de wårsta skandalblad, och aldraminst ansägo wi oss kunna wänta ett dylikt uppträdande af en person, om bwars hes der wi aldrig byst några twifwelsmäl, oc med hwilken wi, få widt wi weta, få På en enskild wänskaplig fot. Kanske gifwas dock för den ens skilda och offentliga hedern, wänskapen och mor ralen wissa rämärken, om bwilkas tillwaro wi bimills ingenting baft of bekant? Det ar dock ide omöjligt, alt blott den särade egenkärleken bos wår kollega förmätt rubba jemnwigten bos honom vå det betankliga satt fom skett; ärmin. flone saknas ide stöd för en sädan förmodan, I bland annat talet om Stadsbibliotbeket. Our rusomeelst, förtjena dykfa utgjutetfer, om bwils fas försellare man måhe tro, att ban för läns gesedan bitit bufwudet af ffammen, intet bes mötande, oc) wi skulle derföre odsa troligen dens na gång, ufasom fallet warit få många gåns ger förut under ärets lopp, ba blifwil swaret styldige; men den tidpunkt (just i de dagar då allmänbeten plågar beftämma sitt wal af tids ningar för ett kommande år), wid bwitfen ans fallet fett, fordrar måbända, att wi målte ingå i wederläganing af beskyllningar och infinuatior ner, affattade i en ton och en anda, fom mera röja systomvcke med räbeten och talesattet bos en soltttass, med bwilken det alltid mäste förefalla witrigt att byta ord, än de lära förmoda le waron af den Åantelligeno och de infigter bos fin författare, med bwilku ban gerna will lysa, och dem han sjelf förmorligen förmenar fig bes fitta. Då wi sJikwal denna gång entäta of i swazomål på Ores. Postens skandalarnklar, tors de wi funna fatta of temligen fort. Sedan wi från den twå spalter länga cpisteln afföns drat det personliga owettet och smådelserna, hywilka det ide fan komma i fräga att beswara, älerstär wäl ide jynnerligt i sak att genmåla. Det utan twifwel mot bättre wetande framkastade, lögnaktiga våftåendet, att SHetfingborgs: Polens prenumerantantal innewarande är skulle wara mindre, ån under föregående är, då i ssället Helsingboras Posten i detta öngondlick utgår och beta det fitta balfäret utgätt i en upplaga, fom med minfi 250 öfwerstiger förra årets, bwarom Öres. Pins Red. octsa utan twifwel sätteligen bort funna öfwertyga sig genom en jemforelse mellan antalet af fina egna prenumeranter mom fladen och närmafte landsbygden i år och i fjor, torte ocfå härmed kunna lemnos ät fitt wärde. Strar i början af Öres. Postens artikel får ger def R.d.: SHelfingborgs Posten tycds hafs wa föresatt sig att aldrig lemna refundsds Posten i fred.7 Allmänheten torde bast wara i tillfälle bedömma, om wår kollega kan ba stäl till ett dylift pästående eller en MF beskvllming. Den fom i någon mån följt med stadens benge tidningars werffombet under nu fnart tilländas lupna år, wet bäst, bwilfendera tidningen det warit, som aifwi anledning till de flesta fredås brotten?, och bwem fom wanligen fått behålla sista ordet i twisten. Att wi icke warin eller äro de, fom söft sak med wår kollega, derom torde fonffe också bland annat få wittna de talrika, mot Öres. P. och dess Ned. riktade insända artiklar, fom ständigt till of infommit oc ms fomma, oc af bwilfa wi ännu ega flera i bes väll, men fom aldrig fått inflyta i wärt blad; att ide tala om de säwäl muntliga fom ffrifts liga påstötningar wi wod flera iillsällen erbåls lit, ott intaga en mera afgiord posstion vis å vis wär follega på platsen. Efter art på öfwer nittio rader ba utöst idel otidigbeter ide allenost emot oss. men också mot bokbandlaren Torell, tidningen Snä lr ofen o. s. w., kommer Ores. P:n omsider till en wär uppgift i ett föreg. nr, beträffande Helfingborgstids ningarnes prenumerantamal, owufenupvgift ref. P:n stämplar såsom warande gjord med beräf ning att böja wärt btads kredu och vå samma gång netsätta Ores. Pins. Wi protestera på det deslämdaste mot denna uppfattning af wärt nämnande i förbigående of uidningarnes prenus meraniantal. Wi fände ide antalet of Ores. p:ns prenumeranter annorlunda, än som wi bört detsamma berättelsewis uppgifwas, men wi . ssFAEOn hos som Dar bioltolbttet VI MADE (UUHU. YR HARAR ftröm — wi bedja om tillgift derföre att wi bär nödgas nämna bang namn —) att ban widare framställer en sådan begåran, få mycket mera, fom wart delaif wande af annonserna kan ske blott genom anteckning med ett par ord å desamma, att De, efter att ba blifwit uppsatta å ena trycs keriet, sändas till det andra. Rörande ffarps skyttesällskapet, eller medborgarebewäpningen, är det wisserligen sannt, an wi föga ordat om detsamma, och detta kansle bufwudsakligen Der före, att wi ide från sällskapers siyrelse erbällit fådana tillförlitliga uppgifter angaende vetfams ma, fom wid andra tillsällen rörande andra ins rättningar inom staden och orten kommit oss till del, att mi kunnat omnämna saken. Men wi stäla till Öres. P:ns Ned. denna samwetssräga, om han werkligen tror, att Helsingborgs Marps styttesällskap ännu i detta ögonblick står på får dana fötter, att detsammas existens för framtis den är betryggad, n. b. säwida det icke erhåller til sitt förfogande flera stod, än det hittills haft, Wi yttra detta, icke derföre att wi äro fiender till den stora framnideidee, fom ligger en alls mån folfbewåpning, ej beller derföre att wi missfänna de patriotista bemödandena bos de aftningswärda personer, fom, ware fig i en eller annat afseende, bdrogit till Helsingvoras starpskyttekärs organiserande; twärtom önska wi, i litbet med alla redliga patrioter. aft wärt får dernesland mätte bli för hwarje dag alt ttars tare mot möjliga yttre fiender; de må nu foms ma frän öster eller wester. Kan detta önfhvars da resultat uppnäs genom upprättandet af fris williga skarvstyn esallslaper, stall — wi uttala denna försafran — ingen se det bellre än wi; men wi äro längtifrän de enda, som hysa en dunfel aning om, att denna sjelfwilligt atagna wärnepligt, wid sidan af den redan befimlima, af personer, fom förut fått bormöta en dyrbar tid på de öfliga, och kansle i många fall onyts tiga, bewaringomotena, I längden skall kännas tryckande od) möjligen föranleda till de frivils liga skyttesällslapernas upplösning. Säg oss om detta slulle inträffa, har man då månne hämse fat eller motarbetat reallserandet af nationens stora ålskungetanke: den allmänna folkbewäpse ningen wid fidan af en öfwad stam eller kärntrupp? Deremot kan aldrig den begynta erescisen i Skolorna blifwa På någor fått tryce fande eller menlig,, hwaremot def fördelar äro otaliga. Mit frågan om skarpslyttesalistavet stulle wara en kommunalfräga, i den ber märkelse detta ord wanligen tages, ba wi aldrig funnit. — Wi uppmana derföre Öresunds Posten, att antingen med werkiga fafta styrka sin beskyllning om från når sida wisad likgiltigbet för stadensseller fommus nens wigtigare angelagenbeter, eller och måste wi anse wär follega ha welat med uppsät be ljuga och slada oss. Mit wi på den korta tidrymden afett år slulle ha förmått tillräckliat säna oss in i stadene alla wigtigare angelägenheter, tro wi ide att wåra läsare fordra af oss; men ickedestomindre är det wår rligt att förklara wår tacksambet för det öfwerseende wi i detta fall, likasom i få många andra, fått röna hos en wördad allmänhet. För den beredwillighet bwarmed såwäl embetswerk oc myndigbeter fom enstilde personer mom jams hället och orten tillmötesgän oss med astade upplysningar, stanna wi likaledes i den slörsta förbindelse. Härmed torde wi funna sluta, blott ånnu en gäng bögtidliat uppfordrande Ores. P:n att med bewis styrka fina påstäenden, det wi wo ett enda tillrälle uppsätligen äsit osatt sambällets fördelar eller med beräkning lemnat salsta uppgifter till nägons förwillande. När man gör en ndningsredaktion, och en kollega på ssället, en få grav beffyllning, tycks beder och anständigvet fordra att man ocksä prederar andra bes wis för sanningen af bwad man saat, än törs wrånaningar och lömfra insinuattoner. Förrän wi taga afsted af wår orkeebroder, wilja wi lifs wäl, säsom det egnar och anstär en yngre Pubs licist att tala till en äldre och erfarnare, (Ores. P:ns eget uttryck) ullfoga några ärligt menade ord, Wår uppgift bar aldrig warit, kommer icke heller nägonsin att bli, att ligga i ständig och öppen fejd med en yrkesbroder, lika litet bafwa wi för afsigt att winna någonting På bang bee fostnad. Wär tidning eger för närwarande ett få stort antal prenumeranter, att den bär fia, och om den framdeles skulle winna någon tilöf. ning af desfa, få lär detta wål ingalunda foms ma anv fo inam he fymhålläreaioner, der man