WLCCccOoc80cOc0hcrccC-crt de nyss fyllt 19 år, och äckligt for att kunna och äfven något osverodat att en solidare förlla den rike grosshandendast tvenne söner. sellan Arthur och Isidor, ade tid efter annan borten. ute Christoffer Carstens len till en oupplöslig dag uppstod ett spändt yffar och styfson ; det id hade lagt sig mellan icke formå sig alt förn deremot kände han L sätt dragen till lille s märkbara tilltagande e ungdom hade ett löfte heligt som eden för en lle han icka bryta det inge sedan af honom et, alt. han skulle enligt ja militära banan. Han då han vid 21 års ålder yg tog magistergraden. om förlorat sin trefnad, dig glädje han mottog ma sommar göra denne der vännens föräldrar endom. änt aktade Kammarherfamilj. etablerad några Den vackra endrägtiga vilken lydde oljeslageri belägen vid: stranden. af isad af barroch löfhvars remnor en och annan grön telning uppskjöt; denna tafa, ganska vanlig i Småland, gjorde ett obehagligt intryck på vår hjeltes öga, som, ehuru vand vid Stockholms herrliga omgifningar, ingalunda var likgiltig för naturens skonheter. Men en ännu mera tjusande anblick mötte honom från det inre af det tacka Karlsjo. Kammarherren B:s sjuttonäriga dotter var den första varelsen som der mötte honom ; icke tänkande på den väntade gästen, gick hon sin bror till mötes, och det var med en för Arthur hittills fremmande känsla, som han betraktade detta späda väsende, hvars hår och ögon buro den mörka färg som tillhör söderns barn, men denhvita fina hyn, det ljufva, milda, nästan bedjande anletsuttrycket vittnade om att hon var en nordens dotter. val tyckte sig Arthur hafva sett dem, hvilkas skönbet mer frapperade, men aldrig ett ansigte så rörande så intagande, som hennes. Han ihägkom ännu de ord, som hon vid det forsta mötet med den mest melodiska röst sade honom: Alfreds vän är hjertligt valkommen till Karlsjö.? — Åtskilliga slagtingar och bekanta, deribland baron von Liljes, tillbringade denna sommar på Karlsjö, och Arthur, som den tiden betraktade lifvet ur en helt annan synpunkt än under de sednare åren, förnötte der gladt och sorglöst den vackra årstidens snart försvinnande månader. Han sökte att som osäcer blifva placerad på ett af de småländska regementena, och i detta ändamål skedde hans gradpassering samma höst i Christianstad, och det såg ut som Gud Amor sjelf velat öfvertaga Arthurs angelägenheter; ty händelsen ville det. Clara B. egde en. nära slägtinge i nämnde. stad, hos hvilken hos redan föregående våren lofvat tillbringa hösten och vintern. I denna slägtingens hus blef unge Casten en daglig gäst, dessa båda unga hjertan sloto sig nära till hvarandra. Ingen vår hade nägonsin föresallit någon af dem så skon, som denna kalla isiga vinter. Renast ar kärleken Innan den salat, säger en af vära bortgangna skalder. Ja, aldrig var den renare i något menniskbröst, än i deras, som nu första gången kände dess inflytande ; först vid afskedstagandet öppnade Arthur sitt hjerta för henne, hvars tillhörighet det var — hon hänvisade honom till sina soraldrar, och dessa egde ingenting emot denna sorbindelse. vBast är det likväl, yttrade kammarherre B., vatt vi ställa den på framtiden. J ären så unga båda två — Clara endast 48 år och du 22 — vid den åldern eger man ej reda på sitt eget hjerta. Hvad säger mamma ? vaul Jag då hade reda på mitt, smalog hon, och när hon blef ensam med sin make yurado hon: Jag har visst ingenting alt invända emot din önskan, att vi ånnu dröja med att göra deras forbindelse bekant; men var du säker att Clara år fästad för hela lifvet.? Och Clara var fästad for hela lifvet. Arthur bodde hos sina blifvande svärföräldrar, hvilket var för honom så mycket lämpligare, som regementet, vid hvilket han som officer ingålt, var förlagdt inom provinsen, der kammarherren hade sin egendom. Nu började Arthurs lärotid i lifvets skola. Hittills hade han följt sin instinkt, hvilken var bättre än de flesta menniskors, men ganska litet reflekterat öfver de personer, med hvilka han sammanlefvat; här öppnades för honom tillfälle att taga en öfverblick af den vanliga verldsandan, och han häpnade för hvad han såg. . Kammarherre B., en oändligt hederlig karl, med ett fint umgängessätt, aktande sin heder, som ingen vågade antasta, liksom guldsokarne i Californien akta sina skatter, älskade fram för allt umgängeslifvet : han trifdes ej gerna i ensamheten, och tillsolje deraf var Karlsjö, sommartiden, ungesar som en gästgifvaregård, men med den skilnad att de, som der gåstade, icke saknade något som tillhörde lifvets komfort. Hans hustru, i hög grad plågad af detta lefnadssätt, motsade honom aldrig, utan med den bästa min uppeffrace hon sin eg en smak, sin egon hvila, blatt for att tillsreussälla hans onskningar. Om någonsin den äktenskapliga kärleken kan drifvas för långt, så var det i stu Emilia B:s hjerta: hon var väl ej blind för deras fel, som hon alskade, men af dem kunde hon fördraga allt, ochomej inom sig sjelf, åtminstone for andra forebar hon de orimligaste ursäkter, då hon foretog sig att ofverskyla deras tvetydiga handlingar. Hennes man stod främst i hennes hjerta, sedan kommo barnen. llennes forständ var klart, hennes urskillning god, men svagheten for mannen osfverrostade förnuftets alla inkast. De många olika personer, som, liknande de krälande djuren i en myrssack, flögo ut och in, tilldrogo sig Arthurs uppmärksamhet. Här såg ban de största antagonister helsa hvarandra såsom de förtrognaste vånner. Hin hörde planer uppgöras, for ait under sken af ratt, tillegna sig fördelar i pekuniärt afseende. Börden och rikedomen hyllades uppenbarligen, om än man hemligen mot dem som de tillhörde hade åtskilligt att invända Den ringe, den af lyckan förskjutne tycktes efter det som för ögonen var, icke ega något