väl uttryckte förvåning, men tillika det goda samvetets frid. Ilan böjde sig ned och smekte den lilla. , Claras dotter, sade hun rörd, hon heter Ju Hertha ? Ja, hon heter efter den voderliga vän, vän, som en gång skulle gifva henne hvila och ro. när barnet, vände sig om, tillade han sakta: ,ty för henne var lifvels gåflyg såkert en sorgegåfva. ÅKorts.) nin ——