A äT—— korrespondens. Det år mycket wanligt, att wid hwarje vifös rags slut böra fånga oc mänga klagomål öfs wer det föga, fom ständerna usvätra under de arel inga niledagarne, samt att det de utratta är till ingen nyrta för land och folk m m. d. Tage wit betvafrande hwilfa de äro, fom ber nardigt båja tessa Flagomål, riksdag efter riksrag, få ulgörae de af idel swärmiska menniskor, ponfa ide funna fatta eller wilja weta at oe många vitre omständigheter, fom lågga swära bhinder i wågen vör wåra representonter Att både It qvantitativt oc avalitotwt bäncende ut: rätta hwad de wille uträtta. Så bar och för: hallandet warit med nu sednast offlutade Utse dag. Bårc unter och eiter densomma bafwa forutnämnda klagomål hörts. Kanske stulle dock de, som boja dessa rop, som uttala fina för: fanelsedomar, utratta sjelfwe mycket mindre, RE