ö —n— —4!12!bPhv —— f:ss —— kännt; dock fruktar jag för flickan, jag kan ej sielf hvar miuut vara tillstådes. Åh nej, frukta intet, inföll med glädjestrålande ögon den gamla qvinnan; när det är fråga om försoning med hans svärmor, säger jag aldrig ett ord: Gud välsigne min löjtnant, som nu gör det som är behagligt för både Gud och menniskor ; tårarna stodo i hennes ögon. (Forts.) — —