Helsingborgs-Posten – 30 november 1860, sida 2

i SFHHSLACHASs Memojsrer. Åddori I krita al B. .. (Forts, fr. nr 110) , sysselsatt med att vattna blomsit! fönster, vände sig från modren lja det tarskoljda ansigtet; plots: hon en hand läggas på sin skuldra. dig ej ifrån mig, mitt barn, jag div, men vi måste handla värdigt j mamma, frågade Gertrud längel hon satte sig i soffan bredvid tror ej mamma att om Jag varit i om sroknarne von Klefve, med ett salt en finare uppfostran, — tror r då — 2? i, svarade modren med ett eget om du hade penningar, så vöre — Hen oroa dig ej, min söta er det att du ej lärt att fuska i alli ana någonting i grund. sian ären ag delar din smärta. Nu vill jag lig med några tröstegrunder, men ursta sorgen slillat sig skola vi 8 uppsöka många sådana. Men, ila, fortro dig ej åt någon annan mor. le svarade Gertrnd med låg röst. edan gjordt, Lilly vet allt, men hon nig icke.? g ej varnat dig för Lilly 2? föreodren. vem kommer ? utropade Gertrud, rt karl. PKansko krigerådet, som vill ha sin hyra, den ligger Gud ske lof i min byrå för hans räkning; jag hade tänkt att gå dit upp med den i dag.? Nu inträdde styf och rak baron von Klefve. Jag ser all frun är sorvänad öfver et besok af mig, och det är helt naturligt, sade v. klefve. Kort och godt: lemna alla funderingar, som genom min däraklige styfson intrångt sig i fruns hufvud; jag säger både frun och hennes dotter, att den dag som hon, han visade på Gertrud, gar med Lanner i brudstol. får han sin mors förbannelse i brollopsgåsva Jag har redan gifvit Löjtnant Lanner mit! svar), yltrade Fru kellner med stilla värdighet, )helt och hållet oberoende af herr båronens hotelser.? ch det lyder ?... frågade han Som milt samvete hjnaer. ÅJag känner icke fruns samvete, och vill derföre veta huru det talar. v Min dotter inträder aldrig i en slägt, der man med sorakt skulle se ned på henne? Det är således af stolthet, som frun vägrar sitt samtycke.? Visslt icke; men vi äro menniskor, och således icke utan värde, fast vi alla inför Gud icke hafva något — jag mindre än många andra.? Ja, min söta sru! infoll baroneu lugnare; )sor ordningens skull måste ståndsskillnad vara — den ene är herre, den andre dräng, den tredje gästgifvare Min far var en ärlig man, hvars namn jag med glädje bar tills jag utbytte det mot ett annat, som både pligt och känsla sedan ålagt mig båra, och baron kan vara förvisoroligt. sad att jag icke en sekund blygts öfver alt han var gästgifvare.? ÅJag tyckte all frun nyss sade något som slotie al hennes egen ringhet. skulle jag behofva för den bildade baron von Klesve förklara, alt jag ej menade den ringket som man genom födseln eger 27 Frun måste aflägga ed på, att hon för sin dotter afstår från alla anspråk på lojtnant Lanner.? Jag svär aldrig, och är van att man tror mig på mina ord. Jag skall veta att håmnas. Det går an; jag fruktar ingen? — hon upplyfte sin blick mot höjden, — ty jag har den som beskyddar både mig och mitt barn. llan vände henne ryggen och aflägsnade sig, utan alt ens bevårdiga hvarken henne elier heunes dotter med en helsning. Senare på eftermiddagen blef fru kellner al sill värdfölk nppsagd till hösten; hyreskontraktet skulle just i dessa dagar förnyats, och hon visste ej hvart hon skulle vända sig for alt erhålla en bostad. VIII. Efter vi förlagt vår berättelse till en smästad, bedja vi lasaren om ursäkt att vi föra honom från hus till hus, och som vi icke sorut besokt Garfvare A., en flitig, bergad borgare, vilja vi skildra en liten scen, som der, i sammanhang med hvad vi redan anfort, tilldrog sig. Fru A. satt i det snygga, trefligt måblerade hvardagsrummel, bommande till en väsj en tioärig dotter satt på en pall vid hennes sida, läsande högt, under det att en gosse, flere år aldre, sysselsatte sig vid skrisfbordet, han hvilade stundom handen, liksom för alt eftersinna något, sedan ålertog han pennan, som fortgick oafbrutet. Nu har du lastasnalll, sade modren till flickan, ån kan få hvila dig. — Kåra Gustaf, hvad du har för ett bråk med allt det myckna du skall proppa i ditt fattiga hulvud — jag år så orolig för din studentexamen. : Det skall ej mamma vara, — nog bra.? Mig förefaller det rent af omöjligt; — skulle jag läsa och skrifva så der mycket, blefve jag hufvudyr.? )Och skulle Jag bomma, spinna och sy, som mamma gör, leddes jag ihjäl. Då år det bra, menade modgren; när hvar och en sin syssla sköter, så går det väl, ehyad oss möter, sade alltid salig mormor?. — Hon tystnade men återtog: ÅJag är bekymrad sor den stackars Fru Kellner.? Huru så, mamma ? Krigsrådet Q. har sagt upp dem, och jag begriper ej hvar de stackars menniskorna skola få rum? Det var fult af krigsrådet.? Men det år också dumt af dem att hafva sådana inbillningar.? illvilka inbillningar 2? Jo, att Gartrud skulle bli gift med löjtnant Lanner. Krigsrädets och baronens göra ett, och nu har krigsrädet säkert på båroneus begäran spelat dem detta knep.? Det passade ju rätt väl, menade Gustaf, alt löjtnant Lanner gifte sig med löjtnant Kellners dotter.? Hon är fattig, han är rik, och Kellners få ju ej vara med de förnäma — de umgås hos oss.? Deruli är väl ej något ärerörigl, återtog gossen, )Mamsell Kellner är minsann så söt