hos oss och höpte svart moire, som vi nyss fåll med en viss grosshandlare från Goteborg? — nu var minen helt mystisk — voch då råkade äfven hon, som är eljest sjelfva försigtigheten, att hos oss tappa den markvärdiga nyheten. Fru Säfving var just närvarande. Men jag vet ännu mera: Fröken Agalhe lär hafva gjort beslag på öfverstelöjtnanten, som bodde hos dem.? : Då var det visst på hans adjutant, menade Sally, ty ofverstelöjtnanten är gift. fans adjutant var en ung vacker grefve.? Hon har då icke tecken till bildning, den stackars Fru Goldman, utlät sig krigsrådinnan, då de blefvo ensamna; men hon är beskedlig och välmenande. Men mamma lilla, undrade Sally, Åhvem är riktigt bildad här wom mamma och Fru Jellach 2? Jo, von Klefves — men visst är det egentligen en mode, att alltid anse dem som de första; dock är jag alltför mycken vån af Calhrin Marie, för att ej vilja öfverskyla med hennes brister. Det vore en faslig olycka om Lanner skulle fastna för den lilla mamsellen, men vi skola hoppas det båsta.? Nyheten, rörande Löjtnant Lanners böjelse för Mamsell Kellner, hade verkligen gått genom den kanal, som Fru Goldman i sin berättelse uppgifvit. Den lilla stackars Gertrud hade, som nästan alla unga flickor vid hennes ålder, behof af en jemnårig vän, och hennes kusin Lilly Tydell blef hennes utvalda. Lilly var en god flicka, men lik många andra, saknande verklig bildning, ansåg hon det af föga vigt alt bevara ett förtroende. isynnerhet när det var till sin mor som hon öfverflyttade detsamma, och som hon dessutom var ända till ytterlighet upprymd af den heder som vederfarits Gertrud, hade hon ej kunnat tiga om det gällt hennes lif; och Fru Tydell, som visste huru ringa Fru Jellach ansåg både henne sjelf och hennes svägerska, var ur stånd att motstå frestelsen att uppenbara en dylik triumf. Inom ett dygn var nyheten om Löjtnant Lanners och Mamsell Kellners förlofning som en lopeld kring hela staden. Hvilket allarm blef nu ej i lägret, eller rättare sagdt i Restavik! Mången sorhoppning ramlad, så för mödrar som döttrar — ty tillRichard Lanner hade alla ett godt öga. Marianne Säfving inlåste sig i sitt rum. Rosa L. gret tvenne dagar, men sedan uppgjorde hon i sin inbillning en liten novell, i hvilken hon sjelf var hjeltinna, och hjelten en vacker, spräkkunnig, musikalisk grefve, dertill tjenstgörande kammarherre vid hofvet, kapten eller löjtnant vid något af rangregementerna och kär i henne i superlativ grad. Men ville du, min läsare, se en jordbäfning i mindre skala, då borde du bevittnat en scen i Baron von Klesves hus; alla passioner, som en omild natur nedlagt i menniskornas hjertan, hade der lösbrutit sig. I den af ressorter gungande soffan satt modren till den frånvarande sonen; hon var krilblek; ögonen stirrade på en punkt; vid hennes venstra sida var yngsta dottren syssolsatt att jemka kuddarne kring hennes husvud, vägande då och då i hennes öra hviska ett tröstande ord: Mamma, var icke ledsen, det blir ingenting af — Richard besinnar sig nog. Till höger satt Agathe gråtande af harm; men som en stödjepunkt för sitt hopp omfattade hon den tanken att hon, grefvinnan, snart skulle lemna Rostavik och således ej sjelf lida af den blifvande skandalen. Med hårda, knarrande steg mätte baronen sångkammaregollsvet, utstöttande den ena eden efter den andra. Ä ypet är då ändtligen icke min son, det är icke mitt namn som han vanärar.? vo, barbar, du har då icke misskund med mig, sorebrädde hans hustru ; men man måste handla — det går ej an att öfverlemna sig åt en overksam sorg; jag måste dit. v-ej det är då alls icke vardt, genmälte baronen, jag skall sjelf gå — visst är det det småaktigt för en karl i min carriere, med mitt namn, med mitt anseende; men för din skullo — hon utstrackte sina armar; han gick, då Charlotte helt menlöst erinrade: yamma sjelf var af borgelig härkomst — Gertruds far, tillade hon, var löjtnant, liksom Richard sjelf år, och månne icke namnet Kellner kan ljuda lika bra som namnet JLanner. i Modren sköt henne sakta undan: Min far var icke gästgifvare ; tänk på huru manga gånger Richards svarmor har kokat kaffe, lagat mat, ja till och med baddal sängarne åt de resanduv. vgichardy, menade Agathe, målte väl hafva litet mera anseende än Löjtnant Kellner, som lemnat enka och barn som gående liggare. Å . men hvem hafva de tiggt af 2? frågade Charlotte helt allvarsamt, det har jag aldrig hört.? y-å så blir det snart; när de ingen sörtjenst få, måste de slutligen tillgripa denna resurs. (Forts.) EEE En otroligt f tbumberland egde X i Frankrile, h lion. Tyget wa ska fattor ögonloc att man ej med Spinnarena och sioringagias. D tor ätgatt rid de ven bicfwo efter dränkies derföre. särdiga en sädan Northumberland XV bade bessällt trenne Franska K förfärdigades. oc) bredd oc) def mas i en kaffeko Den rikaste n kanska staterna ef förmögenbet knay warande A. T. Dennes förmöge rdr rm: och ban bringar bonom t är 64 år gamme utan ett öre vå bet med att tim att ban wifat i penny fan blisw. mera är, burulet blifwa 80 millio För kyrkogår bar staden Paris wändt mer än 1 tillräcktig summe innewånarc.