Den sorgliga sestligheten var förbi. en hemsk tystnad uppstod inom det lilla området ; men sedan man tegat och suckat ett par timmar kom samtalet åter i gång. Marianne Safving. som ej bodde vid denna gata, hade gått till Q:s, for att med blickarne kunna i det längsta folja en och annan af de bortgående ; nu då ingenting mer var att skåda hade hon återvändt i sitt hem, men var derfore ej glomd i det hus hon lemnat. Krigsrådets hade nyss slutat middagsmåltiden, och familjefadren dröjde ännu en stund qvar hos sina fruntimmer; länge följde hanzkosa med ögonen, då hon slutligen smog sig bort, Gud vet hvad som saltas flickan, sade han, i det han med god smak rokte sin pipa, och emellanat förde kaffekoppen till läpparne, vjag tror alt Lanner tagit hela hennes själ med sig på resan, mig skulle det ej vara emot, samre parti kunde Rosa göra.? Jag tror att Marianne Säfving är långt värre angripen ån Rosa,? yttrade Krigsrädianan. Henne tycker han då alls icke om, förklarade Sally, men vet pappa hvad Fru Jellach, som är stiherrinnans fortrogna, berättar ? vJag står i eft långt foriroligare förhållande till henne än Fru Jellach,? afbrot henne krigsrådinnan. vj. at mig tala till punkt, mamma lilla, bad Sally. Fru Jellach säger, att Löjtnant Lanner redan är forlofvad med Mina Goldman : det skedde en timma innan officerarne tågade ur staden.? vuvad tusan, utropade krigsrådet, är det tacken för det jag hjelpt den prackaren med förmyndareräkningarne. 64 ut, Sally