gossar ifrån Kyrkobyn gått att hemta lakbeten och begåfwo fig om morgonen denna dag på wåg hemåt. Men under wågen blefwo fnöfals let och yrwådret allt häftigare, få ar gossarne ej mera igenfände wågen, utan förwillade sig i skogen. Der wandrade de wåta och stelfrusnå, till def den mindre tröttnade helt och hället och satte fig på en tufwa. Nu såg den äldre hus ru först hwit fradga och sedan blod kom ur broderns mun, hwarefter denne föll i dödens somn. Derpå begynte den äldre brodern ännu ait sträfwa framåt, men war redan nåra döden, äfwen han, då han till all lyda i skogen tråf? fade en man, fom gjorde upp eld, wärmde gos jen och gaf honom mat. Deraf blef gossen ålerställd och omtalade, huru det gått hand bru: der. Mannen gick am söka den döde gossen, men dennes lif igenjanns först påföljande dag.