En prests sorgliga ändalykt. För någon tid sedan skulle en IMewyorfaidning omnämna eu afsktdöpredifan, fom en omtydt prest hallit före fin afresa til Europa. J samma nummer skulle äfwen införas en liten notis om en hund, fom gjort kor uppståndelse på gatorna. De badalnotiserna uppfattes hwar för fig, men olyckigtwis fom fåtraren att wid inbrolningen utelemna några rader af den ena artikeln och i stället införa slutet af den antra. De före wånade prenumeranterna läste sålunda nåsta morgon i fin tidning: 7Högwördige James Thomson, prest wid S:t Andrewskyrkan, höll i går fin afskedspredikan und.r ett ofantligt till: lopp af åhörare. Han meddelade dem med rörd slämma, att läkaren föresfrifwit, an ban skulle fara ofwer Oceanen, för att under Hrank: rifes milda himmel återwi ma fin genom tjens stens ansträngningar förswagade helsa. Efter ett warmt och uppmamande tal till församlingen, wände han sig till himlen med en brinnande bön ; derpå salte han af i galopp utär Benes fuatan oc tog wågen ål latinskolan till. Här faltiogo gatpojkarne honom och bundo en fvns dig gryta om baljen på henom. Med delta släp salte han ar i ånnu wildare språng ån förut, till def en poliskonstapel, fom ansag honom galen, med ett målriftad: tevolverskolt strachke honom död till marfen.