plågor. Så förslol nära elt år innan döden, hvilken han sjelf framkallat, gjorde ett slut på hans och Idas lidanden. Då Robert var död gret Ida. Hon kunde icke så noga göra sig reda hvarfee; men hon hade ändå varit fäst vid honom genom ett band, som kunnat göra henne lycklig. Men nära förtviflan var hon, då hon erholl underrättelse om, att allt hvad hon egde måste anvandas, om den döde skulle oskymsad kunna ligga i sin graf. Nu tänkte hon på testamentet. Hade hon icke varit svag nog all gifva efter för Roberts böner, så skulle hon varit betryggad för sin öfriga lifstid. Emellertid tackade hon Gud, alt Emellertid gick hon upp, for att emollaga sin gäst, och då denune reste tillbaka voro redan de begge väninnornas planer öfverändakastade. Ett år senare tillbragte Ja på samma stalle der så många sorgliga dagar varit hennes lott, ett lif fullt af sallhet och glädje, och många, många lyckliga ar tillbragte hon vid sin Axels sida, ty hon hade blilvil hans maka, och fann saledes till slut en beloning för sina många lidanden. Therese hade genom sitt lättsinniga uppförande stolt mången aktningsvärd yngling ifran sig. Ogift, men likväl lycklig, sramlefde hon nu sina dagar hos hennes älskade 1 I a