QOvinnan under förmyndare. Svenskt original af n—k—t. (Forts. fr. ur 130) VI. G6mTERMAÅL-. Solen hade redan länge med vänliga blickar skådat in i det lilla rum, der Ida och Therese ännu slumrade hvar på sin bädd omgycklade af drömmar, ehuru af olika slag. Elt lält leende kring Idas morgonfriska läppar sorrådo den hemlighet, som hon tillsvidare ålminstone villo forborga i sitt eget hjerta; men på muskelspelet i Thereses vackra ansigte och den stundom hämmade, stundom häftiga andedrägten, kunde man sluta, atthon, äfven i drömmarnes verld var mål för en häftig strid. Ida vaknade först och med gladt hjerta skyndade hon att draga upp den rosiga rollgardinen till hälften. Under denna sysselsättning, blickande utåt den vackra trädgården. der do röda och gula äpplena forgylldes af solens gull, bemärkte hon en djup suck från Thereses badd ochi detsamma hörde hon Roberts namn uttalas. Ida blef dervid lättare om hjertat. Huru mycket hon försökte det, kunde hon ändåäicke blirätt ofvertygad derom, att Roberts uppmårksamhet för henne icke var något annatän vänskap. Nu hade hon upptäckt, att Therese älskade honom, och hon gladdes, ty hon var öfvertygad om, att i samma stund, som Therese föresalle sig, alt Robert skulle älska henne, var också hennes seger ofver honom afgjord. Therese vaknade, men icke såsom förr