Helsingborgs-Posten – 29 oktober 1860, sida 2

egentliga mottagningsrummet föreföll ett samtal, som här icke är af nöden att återgifva, men hvars resultat blef större mod hos Ida, fastän detta mod icke var tillräckligt att tillbakahålla hennes tårar vid sadrens afresa. Ma bonne Knyppeltråd var ett åldrigt fruntimmer, som endast af kärlek till barnaundervisningen, hade afsagt sig alla giftermålsanbud, emedan hon ansåg det äkta ståndet förhinderligt vid denna undervisnings drifvande med framgång.? Hon saknade ännu icke allt behag i sitt ansigte, och i hennes väsende framstod detta behag i sin fulla glans, fastän hon icke mer var smärt som stjelken af en lilja; men i detta ansigte låg ett allvar, som tycktes visa, alt hon fordrade och var van vid sträng lydnad, oaktadt ingen utaf hennes elever kunde klaga öfver hårdhet, hvilket nog tydligt bevisades af de rika skänker hon emollagit af elevernas föräldrar. Sedan den första saknaden hos vår hjeltinna lagt sig, hvartill det ovanliga i hennes nya förhållanden snart och kraftigt bidrog, började hon finna sig väl isin nya ställning, och snart älskade hon ma bonne nära nog som en mor, och hennes kamrater voro henne äfven kära. Med den underbyggnad Ida fått af sina föråldrar, var det ej underligt, alt hon i pensionen gjorde framsteg sramsore många af sina kamrater, hvilka ändå icke afundades henne hvarken det beröm hon derföre af alla erhöll, eller det företräde hon egde uti alt vara ma bonnes förklarade gunstling, ty hon visade alltid dervid en sädan älskvärd blygsamhet, och lätingen känna dessa företräden. IV. TESTAMENTET. Ma bonne Knyppeltråd hade beslutat alt upphöra med sin pension, hvilken nu blef