Qvinnan under förmyndare. Svenskt original af n-k-t. (Foris. fr. nr 127) Sedan Svärdspets fullgjort den sista sorgliga pligten mot sin älskade Mina, blef hans första omsorg, att tänka på hvad Mina sagt hanom i afseende på den lilla Ida. Länge funderade han hvilka mått och steg voro de bästa. Då kom honom i sinnet, att sätta henne i pension, om han blott kunde finna en, der de goda grundsatser, som i Idas spädaste dagar blifvit hos henne inplantade, icke måtte urarta, utan sastmer ännu vidare utvecklas och sladsästas. Då erinrade han sig huru han af sina bekanta i den lilla staden, der hans lyckas sol först uppgick, hade hört omtalas en pension, lika utmärkt för den stränga sedlighet, hvartill de unga eleverna höllos, som for den skicklighet i alla ett fruntimmer tillkommande saker, hvartill samma elever der bringades. Sitraxt begaf han sig till mamsell Knyppeltråd och slutade med henne ofrerenskommelse om Idas emollagande, samt emottog hennes försäkran, att med moderlig omsorg vaka öfver den moderlösa. Med lattadt hjerta reste Svärdspets hem och umtalade för sin trettonåriga älskling de mått och steg han tagit för hennes uppfostran. Ida kände sin fars innerliga kärlek, och visste, att allt hvad han med henne företog, var förestafvadt af denna kärlek. Det föll herne således icke in, att ens afbedja det beslutade insättandet i pensionen, men