Korrespondens. Det år temligen ondt om ämnen nu att strifwa friot öfwer. Sannolikt Hade Helsingb.Posten kommit att sakna denna korrefpondens, —kanske till stor belåtenhet för fig sjelf och fina läsare, men till största belåtenhet för kol. legan på platfen, fom helt oförtäckt förflarat H. P:s medarbetare för kompletta oduglingar, deri han ock anser sig hafwa rätt — så framt jag ide häromdagen kommit att få fe ett trå, fnitt i Fåderneslandet, det der påminde mig om regleringen af biskoparnes löner. Träsninet föreställer tydligen twenne djeflar, hwilka söka borisläpa en biskop. Talet 75,000 rdr, fom finnes anbragdt å träsnittet, påpekar alltför tydligt den man, som för tillf. är föremål för fäderneslandets ilskna förföljer, af hwad orsak år mig fullfoms tigt obefant. Det år en sanning, fom ide fan jäfwas, att biskopslöner finnas, hwilka äro nog högt tilltagna, men, fan ingen jemkning ske genom andra medel, än dem, fom Fädernee landet amvända, få lär wäl den fnuten värs ligen funna lösas, om ide med wåld. Sådan år wäl äfwen Fåderneslandets och consorters mening. Mannen i fråga och hwars namn jag icke behöfwer nämna, har utan twifwel, han såwäl som hwarje annan menniska, sina fel, (det sörsta att han kanske wisar fig emellanåt något despotisk och att han drifwer mähända något öppet med personer, som icke kunna för: swara sig,) stora nog om man will fe dem i jörstoringsglas och alltjemt ifrån den mörka sidan; men han har äfwen förtjenfter fom många af bang wedersakare, bland dessa den stånske brejskrifwaren i Fäderneslandel, antingen helt och hållet förbiser eller och föfer, ehuru fåfängt persiflera. Man må ide tro att jag uppträder till förswar för den utpefade verfonligheten, ty han förswarar fig neg sjelj, når han finner det behöfwas; ide heller förswarar jag den härd nackenhet, hwarmed man söker förhindra en sådan reglering af ifrågawarande löner: att — för att fatta mig i korthet, — både det obes fordrade presterskapets och de i allmänhet njuggt aflönade folkskollärarnes wilkör derigenom kunde förbänras, men jag finner det helt naturligt, att hwar och en gerna söfer behålla det han har, och finner der dessutem minst sagdt oan: ständigt att, äfwen för en god faf, strida emot för dem obehagliga personer. Anwändandet af dylika wapen, iom Fåderneslander och skilliga andra tidningar amvånda, ware fig i flrift eller illustrarioner, bewisar antingen en låg bilds ningagrad eller och ert förnämt förakt för den biloning, hwarigenom man eljest will anse det nittonde seklet utmärka sig; likasom att dylika tidningat kunna bära sig, bewisar, att flertalet af den läsande allmänheten just icke besiner serdeles gud smak. Eti frimodigt och sansadt språk tillhör pressen, men lömska insinuationer fom gå å Heder och åra, Afwenfom illuftratios ner, sädana fom den hår anmärkta och i hwilka man ej fan spåra den ringafte qwickhet äro nittoude ånhundrade:s periodiska press owärdig. Sr Carläns m. fl. uppmaning till en nas tionalsubskriprion för uppresandet of en mins neswård öfwer aflidne skalden Von Braun utgör för ögonblicket iwenska tidningspublikens bråns nande fråga. De stridande utgöra här twenne poler, föm aflägana fig allt mer och mer från hwarandra, den enn öfwerdrifwen i fitt beröm, ren andra liia öfwerdrifwen i sitt klander. Det ena partiet förbiser skaldens skuggsidor, det andra hang förtjenster. En slags juste milieu har wisserligen framirädt, men fom likwäl mera lutar Åt wedersakarnes än förswararnes sida. Jag will erinra mig att Aft. BL yttrade angående afl. professor Schröder t Upsala, att man om de döde endast skall tala sanning, ehuru Aft. Bl. sjeljt ide i alla delar följde denna fin egen wishetsregel. För att funna tala sanning om v. Braun måste man känna honom, icke allenast af hans skrifter, utan äfwen personligen, och man skall då, om man will wara rättwis, erkänna att v. B. såsom menniska war wida båltre, ån åtskilliga af hans skrifter, fer deles de första, wille wisa. Att han, såsom författare i allmänhet och säsom skald ifynners het, intog en ganffa hög plats i wår swenska littes ratur, att hans fantasi war liflig, hans vers Flins gande och hans fpråf rent, lår wäl ockrättwisligen böra erkännas. Om jag medgifwer att han i fina första skrifter ertravagerade något mycket, påstär jag likwäl, att äfwen der finnes saker, som icke äro förkastliga och i hans kalendrar är föga, som icke gerna kan förswara sin plats, äfwen på ett loilettbord. Sjelfwa Stagnelius 1. er, är understundom icke så litet twetydig, men icke har det fallit någon in att derföre anathemisera honom, Att v. B., såsom skald, werkat mer ondt än godt kan jag icke medgifwa. Det war omständigheterna, tidsandan, kanske hang före läggares önstan, fom förmådde honom uppträda såsom han först gjorde. Hans första skrifter woro ide hang hjertas barn, de woro vmftåns digheternas. Han skref, såsom han fjelf er känner för bröd. Will man se huru v. Braun skref, Då han war fig sjelf, få fan man läsa: Mi Konterfej, En Syn, samt dbland hans noveller, SSonftapeln, flera andra att förtiga. V. B. älskade friheten, kanske vill öfwerdrif:, ty han tålte inga band. Men deri war han lif den tid i hwilken han lefde, och kanske war denna ofördragsamhet framkallad af den mili lärdespotism, fom han få strängt gisslar, vc fom der och war wisst icke är en blott fantasi tagen ur luften. Er band föredreg han likwål, men det war wäfdt af blommor, och när det brast, lvssna på skaldens klagan och säg om han war utan hjerta. Der han kunde med sin skrijeställareformåga uträtta något godt, gjorde han det äfwen, utan att afse någon annan lön än den egna tillfredsställelsens. Wi hafwa inom wår swenska litteratur en qwinna, hwilken nu rättwisligen eger ett namn; men hwem war det fom förskaffade henne detta namn? Det war v. B Utan hang företal till det första häftet af hennes fmåbirar, skulle hon kanske långe fårt wänta på det hon inom få fort tid wunnit. Fru Carlen klandras skarpt för fin uppmaning till en nationalsubskription för upxrresandet af eu minneswård öfwer skalden. Hon borde förståt att hon der misstiog fig och har, emot sin wilja, framfallat ett, i många affeenren bätskt, motstånd. Derrå undrar jag ide heller; ty ide will jag medgifwa, atv. B. förtjent en sädan utmärkelse. Bättre hade warit alt wådja till hans wänner och till dem, fom wid läsandet af hand skrifter, kunde skilja det ges digna från det omogna och förhastade, och fom förstodo att hang enskilda lif och hans ffalds skap ide hade något med hwarandra atlt göra, och subskriptionen skulle säkert inbringa tillrådliga medel till minneswården, Utan aLrt uppmanins gen till en sådan subskription framkallat få skonlösa omdömen öfwer den snyillrike skalden som nu skett. —um—. — — — e—— 3—x——— — Helsingborg d. 29 Okt. Egendomshandel. Egendomen Kjellstorp, belägen norr om staden, är i dessa dagar af Rytimästaren Geijer försäld till handlanden P. Olssen här i Raden för 36,000 Ror Rmt. Wanartiga barn. Sistlidne tisdag förekom bär ett mål, wid stadens Rädhusrätt, af be dröflig och rörande beskaffenbet, i det ide mins bre än nio flycken gossar af arbetsklassen woro inkallade till domstolen för det de uppbrutit en å hamnen, lastbryggan, stående packläda och derifrän borttagit porterbuteljer, bwilka de öpps nat med en stulen korkskruf och till en det ute druckit, samt sedan sält de tomma bduteljerna. Deosa barn, mellan 8 a 12 ärs älder, dömdes of domstolen att af föräldrarna i polisbetjents närwaro agas med rig. Wi bafwa oss bekant att deasa barn, fom skolat gån i folkskolan, fällan kunnat förmås att besöfa densamma, utan i stället slagit sig tills sammane till dylika dåd. — Eit barns mans wård i moraliskt hänseende mätte wara minst lika fördömligt fom det i fysiskt bänseende. Efols läraren anmäter barnens uteblifwande, polisen gör sig beswär med att uppbemta dem iskolan; stoldireknonen uppkallar och förmanar föräls drorna att tillbålla barnen till skolgäng. Hwems år då felet i främsta rummet — om ide förs äldrarnas? Det är bedröfligt, enär wi bafwa en wäl ordnad folkskola, för bwilken fladen gjort och gör fora uppoffringar, att en del föräldrar stola läta denna omsorg och kostnad blifva förs gäfwes, utom det att det år en uraktlätenbet af föräldrars och mälomäns beligaste pligt, att ide tillbälla deros barn till inhemtandet af lunskap i religion ech sedligbet. Kongl. Vist bar funnit för godt före ordna, att hittills gållande stadganden derom, att manskapet wid krigsmakten till lands och sjös skall, för att funna ingå giftermål, dertill hafwa wederbörande befäls samtycke, må upps böra att widare tillämpas; dock att, när någon af deta manskap ämnar träda i aktenskap, bo nom skull åligga att fådant bog befälet anmäla. Till den hår länet lediga Landifekroterares tjensten hafwa, inom fatalietiden, nedannämnde sökande anmält fig i ordning tom följer: Längs notarien i Carlohamn F. HMåechel, Asjesforn i Skånska hofrätten C. C. Gyllensköld, v. Hå radshöfdingen I. A. Thurgren, Kronofogden I Medelpad C. Eckhell, Assessorn i Skånska hof. rätten grefwe R. Horn, Borgmästaren i Sala J. A. Bevin, Länsnotarien här i länet P. Krok, Borgmås:aren i Jönköping G. T. Asker, Längs notarien i Westerås C. E. Treffenberg, Borg: måstaren i Carlshamn R. Trägårdh, Längnos tarien i Upsala P. H Lösfquist, Landsfekreteras ren i Halmstad C. Hane, Borgmästaren F. Thollamer i Carlstad, Revisionssekrereraren C. J. Rabe, Assessorn i Swea hofrätt I. Åkerblom och Assessorn derstådes C. G. Strandberg. Telegrafdepesch till Sk. P.: Förstärkt statsutskort har volerat possskjutseus skiljande från jordbruket, men beslutat att håns ffjura lagens detaljbestämmelser till H. M. Kos nungens afhörande. Hedersmedalj. Uppå anmälan att fuftfers geanten i Helsingborgs kustbewakningsfördelning . Nilsson, fom nåra 20 är warit i tulwers kets tjenst anstäld, derunder i utöfningen af sina tjensteäligganden städse utmärkt sig för nit rasthet och ordning samt jemwäl för öfrigt ås dagalagt en hedrande wandel, hwarigenom han tillwunnit fig förmäns akming och förtroende samt kamraters och underlydandes tillgifwenhet, har K. Met den 27 sistlidne månad tilldelat bemälde O. Nilsson en silfwermedalj af 8:de storleken med inskrift: Hedersbelöning för nit och redlighet i rikets tjenst, att bäras på bröstet i högblått band med gula kamer. Ängfartyget Thor. Enligt en dansk tide ning är man ännu i owisshet om dansla ängs fartyget Thors öde. Det afgick den 1 Oti. fr. Köpenbamn, destineradt till Hull, passerade Stagern den 2, men har sedan ide warit fyns ligt. Man fan förmoda att det förolyckats i formen den 3 dennes, men man wet ingenting med wisshet. Ångfaripget IJvånhoe utfindes den 13 dens nes fr. Leity för att uppsöka de hvå ängfartpg, fom man fett drifwa, utan master, i hjelplöst skictr, i Nordjön; det återwände den 18 d:s, utan att hafwa kunnat finna näsot af dessa ängfartyg. i J orrföpings tidn. för den 24 Okt. läses: Prof: och besigtningsresa företogs sistl. gåre dags eftermiddag af det wid Motala warfwer bärstädes nybygda ängfartyget Najaden, hwarwid åtskilliga herrar och damer, fom blifwit inbjudna af befälhafwaren kapten Windahl, medföljde. Färden usträcktes ända till närheten af Näfweqwarn. Fartyget, fom har enkei ffos nerttadling och machin för sidohjul om 100 hästars kraft, är 188 fot långt och 194 fot bredt samt försedt med twenne skorstenar. Liggplats fer finnas för 60 personer dels i tvenne fas longer och hyttor uaftersur, dels i salong och hyttor förut. Juredningen år werkställd med all den komfort och elegans, man är wand att finna å de ångbårar, hwilka utgå från ofwans nämnde etablissement. Wid proirefan gjorde fartyget en fart af 133 knop. Majaden, fom tillhör halländska ångiartygsbolaget, har i dag afgårt härifrån, för att, alternerande med Kats tegat, intaga fina turer på Göteborg-—-Köpens hamn-Lybeck, med anlöpande of mellantliggans de stationer. utnömniug. H. M. konungen af Danmark har till riddare af Dannebrogsorden umämnt löjtnanten wid Södra Sk. Jnfanteri Regementet C. Sdbiott. Löjtnant Schiött deliog i sista danska friget, war med i flera affärer och förde med utmärkelse ett befäl i slaget wid Fredericia. Frän Land skrifwes: Thorsdagen den 27 Oktober dubbades Historiarum Profjessorn W. Swedelius till Riddare of Kongl. NordnjerneOrden. Oswerste-Kammarjunkaren och Kvms menvören med Stora Korset, Friherre Gyllens froof förrättade dubbningen och hade till mids dagsmåltid inbjudit Landshöfdingen och Kom mendören m. m. v. Troil, Landshöfdingen grefwe Lewenhaupt, Biskopen och Prokansl. d:r Thomander jemte flera ar Carolinska Afademis end Professorer och andra Lunds inwånare Glädtigheten och lifligheten wid vet frifoftiga gåstabudet öfades ide minft af orchesterns wackra ——!—V—26n3B3 — a ? AEA r— AAA —