med stor pläga flytta det ena benet framför det andra. När hang bedröfliga behandling ändtligen blef föremål för uppmärksamhet och fadren anklagades för att hafwa stympat fos nen, hwilket war den enda möjliga formen för en anklagelse, kunde domstolen ej döma ho: nom mer ån till 6 mänaders fängelse. En ägta Stockholmare bår alltid öfhvere rod på armen om sommaren, äfwen i Iden frårs kaste solbena. Cigarrfodral, glacyandstar och en mycket smal käpp följa bonom lika troget. Lornjetter och glasögon af flera slag hänga i ansigtet eller på bröstet. Klädsel och hallning bafwa alltid ett mycket ungdomligt uscende, om än anletsdragen närma fig Metusalems. HOwis ta mulftofder gör ban aldrig swarta, förr värt om. På operan ligger han mera än han fits ter på fin plats, lornjerar raderna under yjes sens gång och ridån mellan akterna, ifall han då ej behöfwer ett glad runfå, allas favorit dryck. Han applåderar blott en enda artist, men då alltid trestämmigt, med händer, fötter och röst. År alla andra gör ben grimaser cl ler hyschar. Dagens bändelfer wet ban ofta på förband, bet will säga, när twenne damer i ten elegantaste utstyrsel ensamma i en wagn göra en fart til Djurgärden, bwiskar ban straxt till sin granne, hwart resan gäller, och bwem fom bekostar stjunsen. Gör ban sjelf en pros menad i wagn, så sker det alltid på samma wäg och samma timme som nagon af de kungliga. Betjent i brokig oc lysande uniform skall då fitta bredwid kusken, om den än fall byras för cogen. — En ägta Stockyolmare är föröfrigt alilid grofkbandlare? och twärtom, hwad ban föpcr, maste wara oerhördt dyrt, annars duger det icke. Hwarje sommar gör han en lustresa till samma trakt, fom alla andra. Fran namns kunniga artisters fonserter uteblir ban aldrig, men hwad som gifwes, och buru det gifwes, inhemtar ban af de större tit ningarna od) bes gagnar med mycken sakerbet samma konsttermer, iom antingen PL eller —u—, eller 728 —!t, anwändt, sasom bewis på fin egen djupa musifaliska uppfattningsförmågo. (Wenersb. t.)