Helsingborgs-Posten – 22 oktober 1860, sida 2

för Commerce-Rådets port för alt emotlaga det unga paret och transportera det till Herr Krigs-Conunissariens vackra landtegendom Schonenhos. Detta brillama oquipage hade i släplåg icke mindre än fyra stora packvagnar innehållande allt som kan höra till ett väl sortoradt kokslager, till och med den oundgangliga vispen. Väl hade Krigs-Commissarien försäkrat, att dylika småsaker voro lält anskaffade, men hans godmodiga fru svarmoder mente, att äfven dermed hade sig icke alltid så lätt, och att karlarne dessutom icke förstodo sig på dylika saker, hvarföre de gjorde bäst, attlåta forståndigt folk råda. Hon ville dessutom icke att hennes liila Mina skulle sakna detta redskap, emedan hon väl torde komma i behof af att låta sin herr man smaka vispen, om det fölle honom in all lägga sin nasa i blöt, och då vore det likså godt att sådant skedde först som sist. Timman till afresan var inne. Fru Commerce-Radinnan Silfverslant tog sin dotter assides. M-lin söta Mina, sade hon med moderligt allvar, ?du har alltid varit mig en god dotter och lydt de förmaningar jag gifvit dig. Lägg nu också denna på hjertat. Sätt dig aldrig med fullt allvar emot din mans vilja och forsok framför allt aldrig att hafva ett ord med i laget, då fråga är om sådana saker, som han nödvändigt måste förstå bältre än du. Kan du icke få din vilja fram med godo, så bjud icke till att pocka. Mannen är ändock qvinnans hufvud, och detta vet han allt för väl, ty värr säga många, men jag säger desto bällre; ty en qvinna är ändock en qvinna, och duger i allmänhet icke till annat än det rent husliga. Så har jag alltid tänkt och dervid som du sjelf sett funnit mig väl i ett tjog år, och jag hoppas att göra det