(vinnan under förmyndare, åvenskt original af n—k—t. I. BRÖLLOPPET. Sakta rullade vågorna fram emot sisranden öfver det for få timmar sedan stormande kafvet och skoljde med sitt skum några hus, hvilka lago utmed sjelfva sjöstranden och utgjorde från den sidan liksom en förstad till den från denna strand nåra nog lerasssormigt uppstigande staden. En klar Augustihimmel med sina otaliga sjernor spände sitt tåcke ofver det bullrande lifvet derinne, och i öster gjot den klara fullmånen sitt silfverskimmer ofver de olika malade, täcka tradgardar omslatande husen, så att det hela fick ell ganska pittoreskt utseende. Med dosva slag klamtade det stora tornuret fem, och de lange inom fyra vaggar stängda skolgossarne sago med betydelsesull min på hvarandra om icke magistern nu skulle tilllata dem lemna sina platser, for att utbyta lexlasandet inom hus emot de fria konsternas ofvande derutom. Särdeles voro der några i helalagsklader utstyrda, som i beständiga rorelser med sina imfvnden tillkannagafvo sin otålighet. Omsider trädde magislern uti de i hvardagslag icke brukade prestkragarne, äfvensom kappan finder armen och hatten i hand voro tecken, au frihetens timma var slagen. Knappt hade han uttalat det magiska ordet lof, förrän ett buller, ett knufsande och trängande uppstod, innan de spiritnella varelserna hunno ut på gatan, der de