Helsingborgs-Posten – 15 oktober 1860, sida 3

— ——:ce 2——— I— — — —— ——— — — Af allt hon tror sig ega, Som lärt, att rättighet och pligt På ömsesidighetens vigt Jemnt mot hvarandra väga, Som ösvar rätt mot hvar person Och fordrar rätt med foglig ton, Men vet att inför folk och thron En ärlig mening säga. Här varder kommande en tid Då enighet behoss, och frid, Hur säkre J än ären, Då friheten får lära fog Och goda råd bli dyra nog Kring Sveas landamären, Då kifvet endast stjelpa kan Och nöden väcka får en man, Som hjelper han och ingen ann, Den stund J hjelp begären. I detta ögonblick är lugnt, Men molnen skymta som en punkt Och vi ha storm i nästa, När täta rotar tränga på N Och nappas med oss om att få Vår arfvedel, vår bästa. li o! må de sanna mina ord, te Alt denna fläck af Sverigos Jord d Skall bli den sista uti Nord, 1 Som de med stålhand gästa! v Här, der vårt Wasaminne satts, k. Berama vi en mötesplats t På sommargröna tiljan ; h Och som vi i vår ringhet lärt e Af allt det stora vi ha kärt, Att motständ bryts af viljan, fi Thy fresta vi, på sådrens sed t på flenden häruppe red, t. Att vända honom upp och ned, st Som skogen står i Siljan. n